Elprisbloggen

Att vanliga konsumenter får betala extra dyrt för sin el bara för att de inte gjort något aktivt val är en av många saker som är ruttna med elmarknaden. Kärt barn har många namn, tillsvidarepris, anvisningspris eller mer fantasifulla som Enkel eller Baspris. Elpriserna är ungefär 30 öre dyrare per kWh än vanliga priser och marginalen blir då runt 40 öre per kWh snarare än cirka 10 öre som är normalt.
Tillsvidarepriserna är en kassako för elbolagen, som gör enkla pengar på folk som inte kommit sig för att byta avtal, gamla, oförståndiga eller de med betalningsanmärkningar. Det finns en koppling till elnätbolaget, som skickar dessa extremt lönsamma kunder vidare till sitt elhandelsbolag i samma koncern. Ett tydligt exempel på hur man struntar i den åtskillnad mellan elnät och elhandel som elmarknaden kräver.
Inte nog med att tillsvidareavtalen är dyra, vissa elbolag försöker låsa in kunderna genom att införa tre månaders uppsägningstid, utan att kunden begärt det.
Nu har regeringen tröttnat och när man inte kunde göra något åt samägandet i kärnkraften eller oligopolet inom elproduktionen så försöker man med tillsvidareavtalen.
Energimarknadsinspektionen har fått i uppgift att utreda om det går att bli av med tillsvidareavtalen antingen frivilligt genom en branschöverenskommelse eller lagstiftningsvägen.
Det är inte första gången som man från politiskt håll försökt bli av med dyra tillsvidareavtal. Kjell Larsson, numer vd för elbolagens branschorganisation Svensk Energi, lade fram ett förslag om att nätbolagen skulle handla upp tillsvidareprisen i konkurrens på marknaden. Det blev aldrig verklighet och jag tror knappast att Kjell Larsson skulle driva ett sådant förslag igen från sin nuvarande position.
Återstår att se vad som blir av uppdraget. Det är illavarslande att just Energimarknadsinspektionen fått uppdraget. Den myndigheten har gjort sig känd för att i regleringssammanhang envist och hårdnackat försvara elbolagens rätt att överdebitera sina kunder.
Konsumentverket eller Finansinspektionen känns om ett bättre val om målsättningen verkligen var att förbättra villkoren för landets elkunder.
Vi får nu se vad som händer. Maud Olofssons framtid som energiminister är högst osäker nu när hon lämnar ordförandeposten i centerpartiet. Vem som än tar över får en svår fråga i knät. Många av elbolagen ägs av kommuner och levererar en stadig ström in i kommunernas kassa. Det kommer inte att ses med blida ögon från kommunalt håll att regeringen vill minska de lokala elbolagens lönsamhet.

Andra bloggar om: tillsvidarepris

Maud Olofsson avslutar sin misslyckade karriär som energiminister med att smyga ut ett antal förslag som riskerar att höja kostnaderna för landets elkunder och flytta över mer marknadsmakt till elbolagen.

Timmätning för alla elkunder till exempel. Det betyder att till slut fem miljoner nya mätare måste installeras och att elnätbolagen måste ta betalt en gång till med höjda taxor för detta.

Inte nog med det, elpriserna ska variera ännu mer än förut från timme till timme för att ytterligare förvirra för kunden. Då ska vi dra ner på förbrukningen är det tänkt. Men huset måste värmas, maten måste lagas, man behöver tvätta sig och sina tvätt även på vintern när elpriset är högt på grund av att kärnkraften står stilla.

För att det ska göra någon skillnad betyder det att elkunderna också måste ha rörliga avtal, istället för bundna avtal med fast prisnivå. Men hur ska vi ha det egentligen? Ena dagen kritiseras elkunderna för att inte varit förutseende och bundit sina elavtal i tid, nästa dag ska elkunderna utsättas för ännu större svängningar i elpriserna.

Att försöka ta bort tillsvidarepriserna är säkert bra tänkt, men när man läser formuleringen så inser man att det är bara är ett spel för galleriet. ”Därför vill vi utreda elleverantörernas tillämpning av sådana avtal i syfte att avskaffa dessa.” Maud, många energiminstrar före dig har försökt men inte lyckats. Det ligger alldeles för mycket pengar i detta för att elbolagen ska släppa ifrån sig en sådan pengamaskin.

Elnätstaxorna som redan stigit med mer än trettio procent på tre år kommer nu att höjas ännu mer. Smarta elnät låter bra men kostar mycket. Effektivitetsvinsten är liten för elkunden, men större för elnätföretaget. Men kostnaden får elkunden ta.

Om det största problemet på elmarknaden idag, en stark ägarkoncentration i produktionsledet som leder till höga priser på el sägs igenting.

Nej Maud, för din insats som energiminister får du betyget ej godkänd. Inte ens när du öppnade upp för att bygga nya kärnkraftverk så blev det bra. Istället för att öppna upp så gav du de nuvarande ägarna ett monopol på svensk kärnkraft för alltid.

Som Elprisbloggen redan kunnat meddela ska den redan hårt kritiserade myndigheten energimarknadsinspektionen granska varför elnätpriserna höjts så kraftigt de senaste åren.
Energiminister Maud Olofsson har nu i SvT förklarat vad hon ville ha utrett:

”Jag ställer mig frågande till att prishöjningarna skulle bero på att det blev så dyrt för elnätsföretagen att slå ihop koncessionsområdena och för att inte jag ska gissa kring det så vill vi att Energimarknadsinspektionen ska titta på det här”

säger hon till Rapport.

Det är naturligtvis att sätta bocken till trädgårdsmästare. Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson har aldrig sparat på ett tillfälle att förklara varför det är viktigt att hålla elnätpriserna upp, och varför metoderna för att beräkna vilka priser som elnätföretagen får ta ut ska beräknas så att elnätbolagen får betalt flera gånger för samma gamla kablar.
Energimarknadsinspektionen saknar helt konsumentperspektiv. Förutom att det är utmanande att en myndighet utreder sitt eget agerande finns det andra myndigheter som kan göra det jobbet bättre.
Konkurrensverket, som tidigare kritiserat elnätpriserna, eller Finansinspektionen har betydligt bättre förutsättningar att ta tillvara konsumenternas perspektiv.
Låt de myndigheterna granska Energimarknadsinspektionen istället.

I veckan var jag inbjuden att lyssna till ett seminarium om elnätavgifter som ett antal småländska riksdagsledamöter arrangerade.
Med var också Per-Olof Lindholm, vd för Eon elnät, och hans uttalanden var det som riktigt skrämde mig. Inte för att han försvarar sin höjningar av elnätavgifterna, utan för hans syn på kunder.
Han kom under hård kritik från Eric Anderzon från Elupproret i Gislaved, som sett hur avgifterna höjts och höjts genom åren utan någon vettig orsak.
Och det var just på slutet som mothugget kom.
Eric Anderzons företag gick ju så bra ändå, och höjningarna av elnätsavgifterna var ändå så små att det inte var något problem, menade Eons Per-Olof Lindholm.
Resonemanget går så här: Du tjänar pengar, alltså är det mina pengar eftersom du är beroende av ett monopol som jag driver. Alltså kan jag höja mina taxor eftersom det ändå kostar så lite och du har inget alternativ. Eller enklare uttryckt: dina pengar är mina pengar.
Visst, Eric Anderzons företag kanske inte går omkull imorgon på grund av högre elnätavgifter. Men ger det verkligen Eon rätt att sticka ner handen och ta vad man önskar i Eric Anderzons plånbok?
Att sedan Energimarknadsinspektionen backar upp detta synsätt genom att inte ifrågasätta elnätbolagens rättighet att höja avgifterna gör att detta röveri får ett statligt beskydd.
Eller som Yvonne Fredriksson, gd för Energimarknadsinspektionen, uttryckte det, om inte elnätbolagen tillåts tjäna pengar, så blir det oseriösa investerare som går in istället och missköter underhåll.
Men när de oseriösa avgiftshöjarna redan är här, tjänar grovt på att missköta underhåll i åratal tills stormarna kommer och blåser ner de ledningar som fortfarande hänger upp och redan så kanske det vore bättre med en annan ägare som inte fick statligt stöd att tjäna så mycket?

Andra bloggar om: elmarknadsinspektionen, elnät, Eon, Yvonne Fredriksson

Genom att ta fram och publicera en lista på vilka elnät bolag som enligt energimarknadsinspektionen ”underdebiterar” så bidrar myndigheten aktivt till att höja elnätpriserna.
Se inslag i Rapport:

Generaldirektörskan Yvonne Fredriksson har offentligen sagt att hennes uppdrag är att hålla lönsamheten uppe i elnätbolagen.
Men man kan inte granska avgifter med ena handen och samtidigt försöka hålla de granskade bolagens vinster uppe med andra handen.

Det är dags att lyfta denna börda från henne och lägga över granskningen på Konkurrensverket eller Finansinspektionen. Det är myndigheter som har ett betydligt bättre track record när det gäller att värna kundernas rättigheter.

Andra bloggar om: energimarknadsinspektionen, underdebitering

Nu har det – äntligen blivit lite liv om elnätpriserna efter Jan Nylanders rapportering i Rapport och aktuellt. Energiminister Maud Olofsson har pressats ner på defensiven och utlovar – hårda tag? – nej – en utredning av hur elnätpriserna har höjts.
Gissa vilka som ska få göra den utredningen? Just det, energimarknadsinspektionen, samma myndighet som sagt att elnätföretagens lönsamhet är deras första prioritet. Kan vi se fram emot en opartisk, kritisk analys? Tror inte det, men Maud har lyckats skjuta upp kritiken en aning. Frågan är hur länge Yvonne Fredriksson kan vara kvar som generaldirektör för en myndighet som så totalt struntar i att värna kunderna på monopolmarknaden.
Om Maud Olofär på defensiven är elnätföretagen är på offensiven.
I senaste utgåvan av propagandabladet Svenskenergi.nu utgivet av elnätföretagens branschorganisation propagerar man för ytterligare höjda elnätpriser. Framtidens smarta elnät kommer att bli dyra, menar man.
Man vill alltså ha betalt i förväg för en tjänst som kunderna inte efterfrågat, som det är tveksamt om kunderna har någon nytta av, och som inte ens är påbörjad ännu.
Så agerar riktiga monopolister med staten i ryggen. De inför dyra tjänster som ingen efterfrågar, höjer taxorna och använder statliga myndigheter som en hävstång för att tvinga igenom sina höjningar.
I propagandabladet oroas en representant för Karlstads Elnät över att folk tycker att elnätpriserna är för höga. Hennes kunder i Karlstad har goda skäl att oroa sig för det. Karlstads elnät gick 2009 med 29 miljoner kronor i vinst på en omsättning på 131 miljoner. Företaget levereade in 19 miljoner kronor till kommunkassan. Av varje hundralapp som kunderna i Karlstad betalar i elnätavgift så går alltså 14:50 direkt till kommunens kassa, år efter år. Detta efter att man betalt underhåll och upprustning av elnätet till hög standard och installerat nya elmätare.
Det är inte konstigt att elnätföretagen uppger sig sakna pengar, när de används som kassakor av sina ägare, kommuner eller energikoncernen. Var det någon som sa att elnätföretagen tjänar för lite?

Andra bloggar om: elmarknadsinspektionen, elnätavgifter, Maud Olofsson

Det finns få verksamheter som är så lönsamma och så fria från ekonomisk risk som att bedriva elnät i Sverige. Kunderna är inlåst i ditt lokala monopol. Du kan nästan fritt höja taxan både för nyanslutning och för abbonnemang, utan att den myndigheten som ska granska dig reagerar nämnvärt.
Om du är ett kommunalt bolag så levererar du en stadig ström av pengar till kommunkassan, en slags extra kommunalskatt som tas ut i första hand av de som har oturen att ha elvärmda hus.
Ingår du i en större koncern så är det likadant där, dina inkomster ser till att koncernen kan investera våghalsigt utomlands och expandera med elnätskundernas pengar.
När det är snöfattiga, milda vintrar sparar du in på underhåll till den grad att ledningarna hänger löst i stolparna. Om det blir oväder och avbrott så tar man bara på sig en förvånad min och skyller på att extremt väder. Sen blir man tvungen att förbättra och reparera, och får då en anledning att höja taxan ännu mer.
Det finns undantag. Bolag på mindre orter som drivs av serviceanda och där ägarna inte ser elnätet som en bankomat att hämta pengar ur. Där har man investerat löpande och minskat både avbrott och kostnader för att åka ut och röja journätter i skogen.
Den senaste påfundet från elnätföretagens sida är de smarta elnäten, en våt dröm om total fjärrstyrning av hushållsapparater från varmvattenberedare till tvättmaskiner. Men kalkylerna förskräcker. Erfarenheterna visar att det är dyrt att bygga och driva smarta elnät, och sparmöjligheterna är högst begränsade.
Men för elnätföretagen är det en ny guldgruva som öppnar sig. Dyrare elnät för kunderna betyder mer pengar till elnätbolagen. Monopolet och den svaga tillsynsmyndigheten öppnar för detta. För elkunderna är det bara att betala kalaset, som vanligt. Elnätbolagen kan gråta hela vägen till banken.

Andra bloggar om: elnätbolag, snyfthistorier

7 miljarder om året mer i nätavgifter. Det blir resultatet av den nya tillsynen av nätavgifterna om Energimarknadsinspektionen får som de vill.
Detta utan att vi får något tillbaka för det. Vi har redan betalt elnäten, och överskottet plockas ut år för år och går till kommunala förlustprojekt, till att köpa elbolag ute i Europa och till allt annat än att sänka avgifterna för elkunderna.
Energimarknadsinspektionen saknar helt initiativförmåga att komma tillrätta med elnätbolagens prishöjningar.
Det här är ingen nyhet, Konkurrensverket var först med att uppmärksamma det, i Göteborgs-Posten fanns en debattartikel, här på bloggen har jag varit en ropandes röst, men nu börjar det röra sig på allvar.
- Det finns något i hela elmarknaden som är sjukt, säger riksdagsman Sven Erik Bucht från Haparanda.
Men i det här fallet är det inte elmarknaden som är sjuk, det är monopolet som är sjukt. Elnätföretagen har ett monopol som getts till dem av staten, och de förvaltar sitt monopol på bästa företagsekonomiska sätt, genom att höja priserna och sänka servicen.

Elnätavgifterna höjs kraftig, som jag tidigare berättat om.
Nu har Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen också på sin sida räknat på höjningarna och kommit fram till 8,5 procent i år och 7,2 procent förra året.

Myndigheten som ska övervaka detta, Elmarknadsinspektionen, ligger som vanligt och sover. Man hävdar mot bättre vetande att elnätföretagen går med förlust, men sanningen är att elnätföretagen levererar enorma vinster till sina ägare via koncernbidrag.

Elprisguiden kommenterar på Ekonominyheterna:

Andra bloggar om: elnät, elpris, energimarknadsinspektionen

Nu slår sig elnätföretagen för bröstet och menar att elavbrotten blivit kortare på grund av att man förbättrat elnäten. En timme per kund i genomsnitt är strömmen borta. Men det är nog snarare tur med vädret som ger bra siffror på antal avbrott.

För det första är genomsnittstid ett väldigt trubbigt mått. Vissa elkunder har elavbrott så fort det blåser eller regnar, andra har sluppit avbrott under flera år. Själv har jag på kontoret i centrala Stockholm haft två timmeslånga avbrott bara i år.

Tittar man på genomsnittstid för elavbrott de senaste åren ser man att det varit stora svängningar på grund av väder. År 1998 var det till och med kortare genomsnittstid för avbrott än 2009, 54 minuter. Detta trots att elledningarna knappast var i bättre skick då än nu. De senaste åren är genomsnittstiden runt en timme och 40 minuter, om man undantar stormåren.

Stormåren 2005 och 2007 gav extrema avbrott, 15 timmar i genomsnitt efter stormen Gudrun 2005 och fem timmar efter stormen Per 2007.

Det oroande är att avbrotten i tätorter tenderar att öka på senare år, enligt statistik från Energimarknadsinspektionen. Långa elavbrott i stan är allvarligare än på landet.