Elprisbloggen

Elhandlaren Yello Strom, som försökt slå sig in på den svenska marknaden ger upp och lämnar Sverige. Efter två och ett halvt år så räckte inte kundtillströmningen till för långsiktig lönsamhet.
Yello Strom lanserade ett ettårspris som endast kunde justeras nedåt under det första året, men som kunden kunde lämna när som helst. Senare införde man ett rörligt pris fokuserat mot större förbrukare men det räckte tydligen inte.
– Den svenska marknaden är ganska tuff. Det är många aktörer, och det gäller att nå en viss storlek, säger presschefen Johan Andersson till nyhetsbrevet Kraft-Affärer.
Bolaget har försökt ta en aktiv del i debatten om elmarknaden, bland annat med att lansera egna elmätare och försöka få en lagändring till stånd för att ta över ansvaret för elmätningen från nätbolagen.
Även om man kanske inte lyckades kommersiellt är det nu en viktig röst i el-debatten som tystnar.
Kunderna lämnas över till God El, om de inte väljer att byta själva till ett annat bolag.

Vems är pengarna hos elbolaget, är det vad elbolaget ska ha i form av avgifter på elen eller betalar du för mycket och lånar ut pengar till elbolaget?

Sedan ett år så har vi i Sverige en lag om månadsvis avläsning av el. Men betyder det då att vi betalar precis vår förbrukning?
Oftast är det så och det är också innebörden i den branschöverenskommelse som finns mellan Svensk Energi och Konsumentverket.

Men det finns fortfarande stora möjligheter att debitera efter preliminär förbrukning på den volym som de tror att du ska förbruka. Eller som den du köpte huset av förbrukade för ett par år sen. Eller något annat.

Ska det vara så? Nej, om man frågar EU, som nu skapat enhetliga regler för skydd av elkonsumenter ( och även gaskonsumenter, men det hoppar vi över här).
Men här i Sverige riskera vi att glömma bort att lagstifta om rätten att betala endast för verklig förbrukning. I den nu klara utredningen om el- och gasmarknadsdirektivet så hoppar man över rätten till debitering av faktiskt förbrukning, och nöjer sig med att man kan få information om sin förbrukning till exempel på webben.

Detta enligt utredaren Håkan Nyberg.

Som tur är så har andre ledamöter av utredningen en annan åsikt. All heder därför åt Mari Gremlin från konsumentverket, Thomas Sundqvist och Göran Morén, de experter i utredningen som istället kräver att rätten att bli fakturerad efter verklig förbrukning skrivs in i lagen och inte bara som nu, i en branschöverenskommelsen som inte alla är skyldiga att följa.

I tysthet har landets största elbolag Vattenfall helt ändrat sin elprispolicy.
Sedan 2006 har bolaget på ett aggressivt sätt priskonkurrerat på de treåriga avtalen med målsättningen att vara billigare än någon annan för en förbrukare på 8000 kWh/år.
Det ingick i en charmoffensiv som dåvarande näringsminister Tomas Östros gick ut med alldeles innan valet. Vattenfall borde pressa priserna för kundera sa Östros i TV och minsann, sänkte inte Vattenfall priserna dagen efter!

Vattenfall skulle vara det bästa för kunden, hette det, och avtalen blev också väldigt förmånliga. Garanterat lägsta pris på treåriga avtal, omteckningsrätt som man inte behövde betala för om man inte utnyttjade den, och inga fasta avtal gjorde att Vattenfall fick många nya kunder.
Andra elbolag knorrade och hävdade att Vattenfall minsann sålde el med förlust och täckte upp med vinsterna från lönsam kraftproduktion, något som gjorde det dyrt och svårt för mindre, oberoende elbolag att konkurrera.
Nu fyra år senare har nästa näringsminister, Maud Olofsson, bytt ut Vattenfalls VD och infört nya ägardirektiv.
Och då är det slut på lågprislinjen. Vattenfall har fått in sina kunder, 950 000 stycken totalt enligt Kraft-Affärer, och återgår nu till en mer vanlig prissättning på nytecknade avtal. Dessutom införs fasta avgifter på alla nytecknade avtal, något som framför allt påverkar de mindre kundernas kostnader.

Andra bloggar om: Maud Olofsson, Thomas Östros, Vattenfall

Hundratals miljarder i förmögenhetsöverföring från konsumenter till elproducenter, enligt Jonas Almqvist, vd Bergen Energi som uttalar sig i Uppdrag granskning.

15 miljarder extra i fickorna på kraftbolagen, helt utan motprestation.

”Det var tråkigt” säger Tomas Kåberger på Energimyndigheten, som karakteriserar det som ”det enskilt sämsta beslutet”.

Vinsterna ska investeras, sägs det men pengarna går utomlands. Till företagsköp i Holland, investeringar i andra länder.

Ska elpriset bli en valfråga? Hoppas kan man ju alltid.

Andra bloggar om: elpriser, valfrågor

Nu är det svart på vitt. 2,2 miljarder kronor mer tjänade Vattenfall i Norden på höjda elpriser under första kvartalet i vinter.

Siffrorna i kvartalsrapporten ljuger inte. Det är vattenkraften som levererar pengarna, den vattenkraft som producerats har kunnat säljas till betydligt högre priser än normalt. Att några kärnkraftverk stått stilla har tydligen inte lett till sämre vinster för verksamheten i Norden.

Jämför gärna med vad Vattenfall själva gjort för uttalanden i vintras:
”I själva verket förlorar vi hundratal miljoner på våra stillastående reaktorer” (Lars Joelsson, chef för Vattenfalls produktionsledning, pressmeddelande 2010-01-18)
” ..vi förlorar stora belopp…” ( Hans von Uthmann, vice vd och chef för Vattenfall Nordic, pressmeddelande 2009-12-22).

Vattenfall som helhet rapporterar sämre vinst men det har med helt andra saker att göra.

För det första vill jag säga att jag inte har något emot Elektrikerförbundet och deras hittills ganska så framgångsrika strävan att öka intäkterna för sina medlemmar.
Men strejken riskerar att få motsatt effekt än den tänkta. Genom att vatten nu rinner förbi kraftverken utan att bli till nyttig el så minskar tillgången på el framöver, något som höjer priserna på sikt. Och det tackar nog inte elproducenterna nej till.
Vore jag förhandlingschef på Energiföretagens Arbetsgivareförening så skulle jag boka in en långsemester nu till Valborg, och gärna glömma bort att packa mobiltelefonen. Sen kan vi få se på elpriser.

Det gick inte att dela upp ägandet i kärnkraftverken mellan de tre bolagen. Regeringens förhandlare har gett upp och nu får vi leva med samägandet så länge som kärnkraftverken står kvar.
Det gick inte att enas, och det var enligt uppgift en av de tre ägarna som spjärnade emot mest medan de andra två var villiga till en uppgörelse.
Förlorarna är konkurrensen på elmarknaden som lider av att alla produktionsenheter förvaltas gemensamt.
Vilken av Vattenfall, Eon och Fortum som inte ville göra upp blev inte officiellt, men det går lätt att se att Eon hade mest att förlora på en uppdelning. Eon är delägare i alla verk, och har störst andel i Oskarshamnsverket. En uppdelning skulle göra Eon mer isolerat och det är knappast något fördel att bli ensam ägare i Oskarhamn som man redan kontrollerar.
Dessutom har Eon redan släppt ett stort ägande av vattenkraft till Statkraft när man gjorde upp om minoritetsposten i Sydkraft.
Fortum däremot har ett utspritt ägande av minoritetsandelar i reaktorerna. Samlade man ihop dem så skulle det motsvara två hela reaktorer som man då kan kontrollera helt själva, menar en insatt källa och påpekar att dessutom har Fortum ägarandelar i finska kraftverk som man kan använda för att göra ytterligare affärer.
Vattenfall kan vi nog plocka bort från listan på misstänkta. Företagets starka position skulle inte bli nämnvärt sämre av en uppdelning, dessutom är det svårt att kämpa emot när huvudägaren staten så gärna vill ha en uppdelning till stånd.

Kvar för oss elkonsumenter blir en förhoppning om etiska riktlinjer för kärnkraftsbolagen. Vi får se om det kan hjälpa till att hålla kärnkraften igång kommande vinter.

Andra bloggar om: Eon, fortum, kärnkraft, samägande, vatttenfall

Bristen på kärnkraft i vintras reser en fråga som måste besvaras.
Har elproducenterna genom sitt samägande i kärnkraften möjlighet att påverka marknaden negativt?
Vad gör samhället genom sina myndigheter för att garantera tillgång på el?

SvD tar upp den första frågan i en utmärkt artikel av Carolina Neurath söndagen den 11/4.

Frågan om marknadsmakt går tillbaka till den regering som fattade beslut om att lägga ner två kärnkraftverk i Barsebäck och som för att hålla E.on (då Sydkraft) skadeslöst beslöt att skapa ett samägande i de kärnkraftverk som fanns kvar.
En sista rest av linje 2 i kärnkraftsomröstningen, där socialdemokrater och folkpartister lovade bland annat ” Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.”

I utredning efter utredning har korsägandet i den svenska kärnkraften utmålats som ett hinder för en väl fungerande elmarknad. Den nuvarande regeringen har tagit initiativ till att försöka bryta upp korsägandet, men det är inte så enkelt. Ägarna vill helt enkelt inte, och det går att förstå ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Här har man fått tillgång till ägande i kärnkraft av staten och så kommer staten och vill ändra på allt. Det finns heller inga tvångsmedel att tillgå, förutom att tvinga Vattenfall till en bytesaffär, men då måste man ha med sig både Fortum och E.on på vagnen.

Jämför det med situationen i England inför avregleringen av elmarknaden, då delades elproduktionen upp i regionala bolag just för att undvika koncentration och marknadsmakt.

Den andra frågan om samhällets ansvar för tillgången på el tas inte upp i artikeln.
Den som kommer ihåg Linje 2 löften vet också att det stod i det finstilta: ”Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft.”
Det har helt glömts bort, även om man tolkar det liberalt som att samhället endast ska ha en övervakande funktion.
Energimarknadsinspektionen, som jag brukar klaga på, har ingen sådant ansvar och vill heller inte ta det. Man nöjer sig med att publicera statistik i efterhand.
Svenska Kraftnät lyckas också smita undan ansvar. Man har i och för sig en produktionsreserv att kasta in när det kniper riktigt ordentligt, men innan dess sitter man med armarna i kors. Att till exempel göra prognoser på krafttillgången inför vintern när man vet att kärnkraftverken kommer att stå still är tydligen för mycket begärt. Istället sitter generaldirektören Mikael Odenberg och hånar hånar Sveriges elkunder i direktsändning genom att säga att ”man kan inte planera för kylan”.
Andra länder klarar utmärkt att planera sin elkrafttillgång. I Norge publicerar Norges vassdrags- og energidirektorat veckovis en uppdaterad rapport om kraftsituationen.
Varför gör man inte det i Sverige? Jag antar att det är den enkla förklaringen som gäller, politikerna vill inte ha sådana rapporter, de vill inte veta hur illa det ser ut.

Andra bloggar om: Carolina Neurath, Elmarknad, energimarknadsinspektionen, kärnkraft, svenska kraftnät

Lördag kväll är det Earth Hour och vi förväntas efter massiva kampanjer släcka elbelysningen en timme. Det är vackert med manifestationer. En känsla av gemenskap och att man på något sätt bidrar även om det bara är symboliskt.

Men det finns allvarliga problem med Earth Hour också.

Den viktigaste invändningen är det kostar stora pengar för elbolagen att ställa om produktionen, först stänga ner och sedan dra på. Ett kärnkraftverk eller kraftvärmeverk låter sig absolut inte regleras så snabbt, så det enda som återstår är vattenkraften. Du sätter också ditt elbolag på pottan när du släcker. Elbolagen är skyldiga att beräkna hur mycket deras kunder tänks förbruka timme för timme. Stämmer inte det får man betala en straffavgift till Svenska Kraftnät.Det lyckas man ofta ganska bra med, men Earth Hour kommer att sätta prognoserna om elförbrukning lördag kväll ur spel. Vem får till slut betala ditt elbolags straffavgifter med höjda elpriser? Just det, du som släckte i onödan.
Den andra är att det inte spelar ett skvatt roll för klimatet om vi så släcker ner hela Sverige. Den svenska elproduktionen är nämligen – tadaa – nästan helt koldioxidfri och klimateffekten av en nedsläckning uteblir alltså.

Jag är också tillräckligt gammal för att ha upplevt riktig elransonering i Sverige. 1970 var det nära att elen helt enkelt skulle ta slut. Motorvärmare och utomhusbelysning förbjöds. TV direktsände från Vattenfalls kontrollrum och Bengt Feldreich manade svenska folket att stänga av elförbrukningen så mycket som möjligt.

Nu är vi nära en situation där det är risk för riktig elransonering. Elreserverna är historiskt låga och en frivillig Earth Hour kan bli en påtvingad Earth Day eller Earth Week. På riktigt, och därför att några klåpare på kärnkraftverken inte klarade av att få en ombyggnad färdig ens efter flera månaders överdrag på tiden.

Själv tänker jag bidra till klimatet och elsystemet genom att under Earth Hour-timmen endast förbruka svensk koldioxidfri el från vettenkraft och kärnkraft och samtidigt ta mitt ansvar för en stabil elförsörjning genom att inte stänga av eller sätta på några apparater i onödan.

Andra bloggar om: earth hour, klimat, svenska kraftnät

Sverige och Norden har aldrig varit så här nära en total elbrist. Avstängda kärnkraftverk och en kall vinter har kört ner vattenmagasinen till nivåer som vi inte sett sedan 2003.
Vattnet beräknas räcka ända fram till vårfloden, men vi har ytterst små marginaler.
”Risken är mycket större i år än den brukar vara. vi inte tåler särskilt mycket ytterligare störningar i kärnkraftdriften fram till vårfloden. Några dagars försening i någon reaktor klarar vi förstås av, men vi klarar inte att flera reaktorer blir stående helt ur drift veckovis. Då får vi ganska snabbt stora problem och extrema priser.” säger Kaj Forsberg, Sweco, till Elprisbloggen.
Kaj bevakar kontinuerligt nivåerna i vattenmagasinen och gör analyser åt marknadens aktörer.
Under vintern har situationen blivit sämre och sämre. Från ett ganska normalt magasinsläge så har det försämrats hela tiden. Så länge inte kärnkraften går för fullt och tillrinningen blir sämre än normalt så riskera situationen att förvärras ytterligare.

Under vintern är det import från Danmark och Tyskland som räddat oss.
”Hade vi inte kunnat importera en hel del från framför allt Tyskland och Danmark, så hade vi troligen redan sett effektbrist i Sydsverige. Så som situationen var vid effekttopparna i januari och februari, skulle bortfall av de importmöjligheterna troligen orsakat akuta problem.” säger Kaj Forsberg.
Han framhåller att risken för tomma magasin innan vårfloden kommer är idag mycket begränsad. Det är dock fortfarande ett utsatt läge och fortsatt kall väderlek, problem med den svenska kärnkraften och utebliven import från Nederländerna till Norge kan förvärra situationen på nytt och driva upp priserna kraftigt på bara någon eller några terawatttimmars försämring.

Andra bloggar om: elbrist, vårflod