Ingen bryr sig om strömavbrotten
När strömmen försvinner är det ingen som bryr sig. Ja, förutom den strömlöse själv, som får mjölka kor, pumpa vatten, hugga ved och andra gammaldags sysslor. På senare tid kan man lägga till sånt som att gå i trapporna istället för att ta hissen, eller att gå till jobbet när tunnelbana strejkar. Strömavbrotten är numer vardagsmat även för stockholmare, och kanske finns det nu en möjlighet att de kommer upp på den politiska dagordningen.
När bloggförfattaren var ung ansågs strömavbrott vara en naturlighet, och några årtionden senare är det lika illa. Att el är en livsnödvändighet istället för en lyxvara har inte gått upp för beslutsfattarna, som först för ett par år sedan lyckades reglera ersättning för utebliven leverans.
Men tillsynen över ledningar och apparater är fortfarande helt upp till elbolagen. Och när de sparat i ett drygt decennium så kan vi se resultatet i form av brinnande kablar och ställverk, där många borde bytts ut för länge sedan.
När Kista var utan el i tre dagar berodde det på att en driftig ingenjör lagt reservkablarna bredvid varandra i samma tunnel, och utan alternativ matning. När brandlarmet var avstängt så fick kabeln brinna ostört i fred. När ledningen reparerades i hast så beslöt elbolagets huvudkontoret i ett land långt borta att det inte var lönt att dra nya matning från ett annat håll, till en kostnad av en bråkdel av de bonusar som delades ut till bolagets ledning. Det krävdes att samma kabel skulle brinna av en gång till innan man kunde trygga elförsörjningen.
Samma brister finns i elförsörjningen till Stockholms innerstad, en brand på fel ställe skulle sätta huvudstadens centrum strömlöst i veckor. Det kan gå lika illa som i Auckland, Nya Zeeland, där ett fallfärdigt elnät fullständigt klappade ihop och lämnade staden utan el i tre veckor,.
Var finns då de myndigheter som vakar över medborgarnas rätt till trygghet även i elförsörjningen? Rätt svar är ingenstans. Ingen myndighet kan gå in och kräva av elbolagen att de håller lampan lysande, utan det är helt upp till elbolagen att spara så mycket det går och rycka på axlarna när strömmen går ner.
Statliga Svenska Kraftnät har bara ansvar för sina egna ledningar, och deras ålderstigna och utslitna utrustning stod för ett av de mer spektakulära avbrotten på senare år när hela Sydsverige och Danmark blev strömlöst. Elsäkerhetsverket ansvarar för att elutrustningar är säkra, inte för att det finns någon el att koppla dem till. Energimarknadsinspektionen och energimyndigheten skulle kunna ha ansvar, men behöver inte eller vill inte ta något. Det är som vanligt i Sverige, Ansvar stas bäst genom att sitta kvar och låta allt rulla på som förut.
