Elprisbloggen

Så tjänar börsklipparna på elpriset

Magnus Askaner — Tue, 09 Mar 2010 15:25:47 +0000

Den senaste tidens elprisökningar har lockat nya grupper att spekulera på elbörsen. Handelsbanken erbjuder nu möjligheter att spekulera på andras elprishöjningar genom ett nytt börsinstrument, BULL EL.

”Med dagens kyla rusade SHB Power Index upp med 10% nu på morgonen, efter att ha stigit med 9.6% förra veckan.”

Det skriver Handelsbanken den 22 februari i sin presentation, och förväntar sig fortsatt höga elpriser.

Instrumentet BULL EL förändras i takt med elpriserna och har stigit från 50 kronor till 85 kronor sedan lanseringen i januari.

Klädsamt nog noterar Handelsbanken också att elpriset ”slår hårt på delar av den energiintensiva industrin och hushåll med rörliga elavtal.”

Man får räkna med att spekulanterna gråter hela vägen till banken.

Länk till Handelsbanken.

Elkaoset är bara statens fel

Magnus Askaner — Tue, 09 Mar 2010 14:45:47 +0000

Marie Demker, professor i statskunskap, har skrivit en mycket intressant artikel på SvD Brännpunkt, om hur en avreglering gör att staten ger bort sitt ansvar och att aktörerna genom att fatta beslut som är bra för dem sammantaget skapar ett kollektivt kaos.

Hennes exempel är egentligen järnvägen, en till av de avreglerade marknaderna som upphört att fungera. Men man kan lika gärna läsa det som elmarknaden, en till marknad som brakat ihop i vinter.
Här kommer ett långt citat. Byt ut järnväg mot elnät, SJ mot Vattenfall:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tagkaoset-ar-bara-statens-fel_4355207.svd

Marie Demkers text i kursivt, mina kommentar i vanlig text

Den avreglering, bolagisering och privatisering av det statliga ansvaret inom transport- och kommunikationsområdet som påbörjades på 80-talet har idag löpt linan ut. Idag kan vi se effekterna av att underhåll, investeringar och nytänkande inte genomförts på ett sammanhållet sätt. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som myndigheter och affärsdrivande verk fattar.

När elproducenterna var för sig fattar ett affärsmässigt beslut att reparera flera kärnkraftverk samtidigt är hela elförsörjningen i Norden satt på spel.

Att skälla på SJ, Banverket eller någon annan av de aktörer som rör sig på denna så kallade marknad är därför meningslöst. De handlar alla i enlighet med den rationella ekonomiska modell som de tilldelats, och det gör så gott de kan. Ansvaret är statens. Vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har gjort på vad dem ankommer.

Ansvaret för att ha skapat denna röra är statens, flera regeringar i rad har bidragit genom att låta bli att försöka förbättra situationen.

Sverige är just nu det land i världen som är mest ”uppkopplat”, alltså har störst tillgång till datorer och internet. Vi är också ett av de länder i världen där autonomi, innovation och liberala idéer har starkast företräde bland medborgarna. Vårt land har långa avstånd och många pendlare.

SJ har ökat resandet med 50 procent på tio år, men några större nya spårbeslut sedan 90-talet har vi inte sett. Istället läggs alltfler infrastrukturbeslut ut på lokala beslutsfattare och förutsätts avgiftsfinansieras.

Elberoende ökar, både privat och i alla verksamheter. Inga större nya kraftverksbyggen har beslutats, besluten om elens infrastruktur läggs ut på privata aktörer som förväntas finansiera detta själva.

Sveriges välstånd hänger på statens ansvar för en nationell infrastruktur. Konkurrensmodellerna bortser från det faktum att långsiktig kommunikationsplanering sker under extrem risk och osäkerhet. Få beslut är så långsiktiga som järnvägsinvesteringar. En stat som abdikerar från sin roll som garant för nationell välståndutveckling kommer snabbt att tappa sin legitimitet även i andra avseenden.

Få beslut är så långsikta som elproduktion. När staten abdikerar från sin roll som garant för infrastruktur för elproduktion tapapr man legitimitet för välståndsutvecklingen och även i andra avseenden.

Statens legitimitet är att lägga grunden för långsiktiga beslut som ingen enskild marknadsaktör har kraft att fatta. Idag har staten istället gått in i rollen som medlare mellan olika intressen. Den populäraste mekanismen för att lösa intressekonflikterna är att skapa en artificiell marknad, som öppnandet av det svenska järnvägsnätet för fler operatörer.

Istället för att lösa intressekonflikterna mellan elproducenter, elöverföring och elkonsumenter så skapar man en artificiell marknad, elbörsen.

Istället för att fatta beslut som sätter ramarna – till exempel om utbyggnad av stambanorna – överlämnar staten problemen till marknaden. Den senaste järnvägsutredningen som kom 2008 hade direktiven att skapa ökad konkurrens. Frågan om vad som ger bäst kvalitet var inte ens tillåten att ställa för utredaren.

Jag vill se en parlamentarisk utredning med direktiven att komma fram till en plan som har acceptans på båda sidor blockgränsen och som innebär ett samlat statligt ansvar för de nationella tillgångar som svensk järnväg, elnät, bredband och vägnät är.

Istället för att fatta beslut om vilken nivå på elförsörjningen vi behöver så överlämnar staten problemen till marknaden. Frågan om elpriser vill inte staten befatta sig med.

Först en ursäkt – sen ett ännu dyrare elpris

Magnus Askaner — Wed, 03 Mar 2010 16:05:40 +0000

Så kom den till slut, en välregisserad ursäkt från kärnkraftsbolagen för att de svikit sitt uppdrag att leverera el när den som bäst behövs.

Det är en märkbar tillnyktring från när Svenska Kraftnät Mikael Odenberg hånade elkunderna .

Men det är inte nog. Uppvisningen är bara spel för gallerierna. Inget ändras i sak, ingen myndighet får ansvar att övervaka Sveriges energiförsörjning, inga kraftverksägare tvingas redovisa sina driftstopp på förhand.

När ljuset från kamerorna slocknat är det bara att börja räkna pengarna. 5 miljarder kronor i extra intäkter, där både kunder med rörligt avtal och de med fast avtal får vara med och betala. Inte fy skam.

Nu passar också Maud Olofsson att strö salt i såren genom att plocka in mer pengar från elkunderna till stöd åt vindkraft. Det tredje benet i energiförsörjningen som det kallas. Men det är ett ben som vi aldrig kan stödja på. När det var som kallast i vintras så stod vindkraftverken stilla. Någon försörjningstrygghet kan vi aldrig få den vägen.

Elproducenterna har tjänat fem miljarder

Magnus Askaner — Wed, 24 Feb 2010 19:15:01 +0000

Cirka fem miljarder kronor. Så mycket mer har hittills de svenska elproducenterna tjänat på prisuppgången i vinter.

Det är en kombination av höjda spotpriser och långsiktigt höjda priser på längre avtal.

Spotpriserna märks direkt hos de hushåll och företag som har helt eller delvis rörliga avtal. Räknar man med 30 % av elförbrukningen under december-februari och en prishöjning på 20 öre kWh och att cirka 25% av produktionen på 150 TWh säljs på spotpris blir det cirka 2,25 miljarder kronor extra under vinterns prishöjningar.

Men det är inte där man tar in de stora pengarna. De längre avtalen har nu stigit drastiskt till följd av knappheten på elkraft. Inte lika mycket men cirka 10 öre/kWh har priserna på långsiktiga avtal stigit. Räknar man med att 75% av elproduktionen säljs på längre avtal och att prishöjningen slår igenom på 25% av hela elproduktionen, resten är avtal som tecknats tidigare eller senare, så medför det ökade inkomster på 2,8 miljarder kronor.

Sammanlagt blir det fem miljarder kronor, i en uppskattning om vad elproducenterna har tjänat totalt.

Men stillastående kärnkraftverk kostar ju också, i sämre inkomster.

Vattenfall uppger att en stillastående reaktor kostar 10 miljoner kronor om dagen i utebliven försäljning. Om i genomsnitt fyra reaktorer stått stilla i tre månader blir det uteblivna intäkter om 3,6 miljarder kronor. Totalt sett har alltså vintern gått med vinst på en och en halv miljard, även om vi räknar med de uteblivna intäkterna på kärnkraften.

Att det skulle vara resultatet av en infernalisk plan tror inte ens jag. Däremot är kärnkraftsstoppen resultatet av en oerhörd nonchalans inför risken för ett allvarligt sammanbrott i kraftförsörjningen.

Hade det gått att dela upp dessa långa reparationer på två kortare avbrott under två somrar?

Det hade båda sparat pengar åt ägarna, och konsumenterna.

Riktigt dyrt med tillsvidarepris

Magnus Askaner — Tue, 09 Feb 2010 15:20:52 +0000

Det är inte kunder med rörligt avtal som drabbas hårdast av elprishöjningar i vinter. Kunder med tillsvidarepris får betala mycket mer, ofta utan en chans att byta bort sitt dåliga avtal.

Dyraste tillsvidarepriset på Elprisguiden ligger nu på 1 krona och 67 öre per kilowattimme för en lägenhetsförbrukare som gör av med 2000 kWh om året (inklusive moms). Det är bra mycket mer än än vad kunder med rörligt pris får betala även nu när priset står som högst.

Samma bolag erbjuder fasta avtal för cirka 1:20 kronor/kWh, ganska vanliga priser. Varför man lägger på totalt nästan en femtioöring mer på tillsvidarepriset är för mig en gåta. Så dåliga kunder kan de inte ha så att en fjärdedel av tillsvidarekunderna aldrig betalar sin elräkning. Det är troligare så att elbolaget ser en chans att tjäna lite extra pengar på en kundgrupp som inte förmår, vill eller kan flytta sitt elavtal. Vissa elbolag passar på att flytta över till tillsvidareavtal bara en betalning är sen, alltså långt innan det blir aktuellt med inkasso och betalningsamärkningar.

Men det är inte alltid som tillsvidarepris är det sämsta alternativet. Några elbolag tar ett stort lokalt ansvar och förser bygden abbonenter med ett lågt tillsvidarepris, till exempel Jämtkraft. Andra har skippat tillsvidarepriset helt, som till exempel Karlshamns Energi.

Värst är de företag som låser in sina kunder i tillsvidarepris med upp till tre månaders uppsägningstid. Dit hör bland annat Bixia och Enkla Elbolaget/Ingetextra/Min el. Skäms!

Danne slår huvudet på spiken

Magnus Askaner — Wed, 03 Feb 2010 09:30:26 +0000

Danne Nordling skriver ett utmärkt inlägg på sin blogg Skattepolitik och samhällsfilosofi
i inlägget Elbolagen blåser oss med tredubblade priser

Jag tar mig friheten att citera ganska friskt eftersom Danne som vanligt slår huvudet på spiken.

Så vi fick aldrig veta om elbolagen lyckas ta ut för höga priser. Marknaden fungerar bra (Nord Pool) sade man och detta lyckades de uppretade kritikerna aldrig gendriva.

Den grundläggande informationen borde ha fokuserat på elprisernas utveckling sedan avregleringen hösten 1996. Då ökade elpriset först obetydligt för att därefter sjunka påtagligt. Avregleringen såg ut att ha lyckats. År 2000 kostade 1 kWh el för en eluppvärmd villa 17,8 öre (1 jan med ettårsavtal). År 2009 hade priset stigit till 58,7 öre 1 jan (SCB årstabell). Det är en ökning med 230 procent! (Med tvåårsavtal 229 procent.) Till detta kommer att elskatten också har höjts.

Och vidare

Efter vad jag kan se är det viktigt för producenterna att få upp variationerna i elpriserna ordentligt på elbörsen. Med tidvis riktigt höga priser kan elkonsumenter med avtal om fasta priser förmås att acceptera högre priser när de ska förnyas. Hur dessa avtal kan bli lika dyra som de med rörligt pris är hittills outrett. Men elbolagen har tydligen likartade metoder att få in de aningslösa elkonsumenterna i dåliga avtal. Representanten för Eon nämnde att 60 procent av kunderna hos dem hade fasta avtal.Hur får man upp variationerna i priserna? Ett sätt är att förlägga reparationer och underhåll av kärnkraftverken till kallperioder där produktionsbortfallet måste ersättas med dyra kol- och oljekraftverk eller med import. Visserligen kan detta vara kortsiktigt olönsamt om man också måste leverera el till kunder med fasta priser. Men det kan uppvägas av att man har kraftproduktion till låga rörliga kostnader (kärnkraft och vattenkraft) som räcker för kunder med lägre, fasta priser. Den elen behöver då inte köpas in till högre pris än vad den sedan kan säljas till. Och ersättningskraften till höga produktionskostnader kan alltid säljas till kunder med rörligt pris med viss vinst.

Till sist:

Om statssekreterare Ola Alterå hos Maud Olofsson menar allvar med att han (och regeringen?) står på konsumenternas sida måste en plan för hur elproducenterna ska klämmas åt snarast presenteras.

Jag kunde knappast sagt det bättre själv.

Möjligen kan man tillägga att marginalprissystemet, som möjliggör mycket stora intäkter åt produktionsbolagen, skapar också kapital och möjligheter att investera i ny produktion som kan stabilisera utbudet. Så långt enligt ekonomisk teori. Nu händer inte detta, eftersom elbolagen tvekar inför att investeri i ny produktion, statliga Vattenfall tycker uppenbarligen att det är bättre att använda 100 miljarder till att köpa ett nytt elbolag utomlands än att stärka kraftbalansen på hemma plan.

Endast Finland bygger ny kapacitet i form av kärnkraft. Och då är det förbrukarna, skogsindustrin som till största delen står bakom bygget.

Sånt får inte hända i Sverige, där har regeringen meddelat att endast nuvarande innehavare av kärnkraftverk får bygga nya och då endast som ersättning för gamla.

Naturgas, kol och andra kraftverk förutom opålitlig och dyr vindkraft får heller inte byggas.

Är det du eller elbolagen som ska ta ansvar?

Magnus Askaner — Tue, 02 Feb 2010 15:21:04 +0000

Att det är snordyrt med el när kärnkraftverken står still är inte elbolagens, politikerna eller myndigheternas fel. Tvärtom, det är du, lille konsument som trissar upp priset genom att envisas med att förbruka el.
Ungefär så går de senaste utspelen från elbolag, myndigheter och andra som borde veta mycket bättre. Det sker en överflyttning av skuld och ansvar från den stora aktören till den lille mannen.
Hur går det till? Jo, man framhåller att elbörsen ”fungerar” genom att skapa skyhöga priser som sedan ska fungera som ”prissignal” åt marknaden. Och eftersom du som elkonsument inte lyssnat på ”prissignalen” och genast kopplat bort dig från elnätet utan framhåller i att få förbruka el för att inte frysa inne, ja då är det plötsligt ditt fel. Du är inte tillräckligt hörsam för marknadens krav.
På det viset kan man i lugn och ro vända ryggen till och beklaga att medborgarna tar ett så bristande ansvar.
Att elbolagen skulle börja lyssna på ”prissignalen” och börja planera för fler kraftverk som stärker kraftbalansen kommer tydligen inte på tal.
Att politikerna skulle börja ta ett ansvar för tillgången på el ur ett nationellt perspektiv är tydligen för mycket begärt.
Att myndigheter som Svenska Kraftnät skulle börja städa i de affärer som NordPool som inte tål dagsljus, och börja räkna om det verkligen är en bra ide att gå in i en vinter med halva kärnkraftverkskapaciteten avstängd är tydligen också för mycket begärt.
Det är mycket enklare att skylla på dig.

För övrigt bör du gå med i Elupproret. Om du inte visar ditt missnöje, vem ska då bry sig?

Själv ska jag bänka mig fram för SvT Debatt i kväll

Gå med i Elupproret!

Magnus Askaner — Tue, 26 Jan 2010 17:25:08 +0000

Ibland blir man bara alldeles trött på hur våra myndigheter och politiker hanterar viktiga frågor om tillgång och pris på el, och då vill man göra något. Därför satte jag upp detta upprop och hoppas att det kan leda till något så att inte bara frustrationen tar överhanden. Alla ska få vara med, gamla och unga, konservativa och radikala, norrlänningar, skåningar och alla däremellan.

Visa din åsikt!

Elupproret – Nu får det vara nog!

Nu får det vara nog med spekulationerna på elbörsen och den tafatta inställningen från regeringen!

Detta är ett nationellt problem som regeringen måste ansvara över. Man kan inte låta ett fåtal aktörer sätta spelreglerna på egen hand.

Nordpools månadsmedelpris var 313 % högre 2008 jämfört med 1999.
2009 var det lågkonjuktur och en varm vinter, då sjönk det och blev bara en skillnad på 230 % mot 1999…

Nu har vi ett fåtal ägare av elproduktionen som själva kan styra elpriserna.
Börshajar som tjänar grova pengar på oss medborgare – alla blir drabbade eftersom alla behöver el.

Kärnkraftverk som stängs av för miljöns skull.
Kärnkraftverk som servas under den period de mest behövs.
Vindkraftverk som inte ger något tillskott vid dessa låga temperaturer, vinden avtar tydligen ganska rejält då det är kallt, och paradoxalt nog så är det då vi behöver som mest effekt…

Det är dags att säkra elproduktionen och tillgången på el på ett nationellt plan

Enda reserven vi har är gamla kraftverk som det i Karlshamn och Stenungsund. Annars får vi förlita oss på elleveranser från övriga länder.

Nu samlar vi ihop en mängd röster på namninsamlingen och skickar till berörda ministrar.

Se till att sprida detta till så många som möjligt och det snabbt!

Skriv under uppropet på El-upprorets hemsida

Listorna överlämnas till regeringen med krav på handling!

Det finns även en Facebookgrupp som man kan gå med i.

Ju sämre desto bättre

Magnus Askaner — Mon, 25 Jan 2010 22:35:55 +0000

Ju mer priserna svänger på elmarknaden desto bättre. Det är myndigheterna som låtsas övervaka elmarknaden som uttalar sig i Dagens Nyheter.

Man tvår sina händer och klagar på att någon har mage att kritisera.
Vi kan ta det bit för bit. Jag är inte förmäten nog att tro att ”någon” i debattartikeln skulle syfta specifikt på mig, även om jag gläder mig åt att känna igen mig och står bakom den kritik som framförts.

Först ansvaret. Svenska Kraftnät är den stora syndaren här. Man säger sig ha ansvar för landets effektförsörjning men när tre stora reaktorer står still inför köldperioden så behöver man inte vara hjärnkirurg för att förstå att risken för effektbrist är alarmerande hög. Tar man tag i situationen, planerar för ersättande kraft, frågar kraftverksägarna om hur och när de kan producera igen – nej.
Ingen proaktiv insats där för att undvika en stor och allvarlig samhällsrisk. Man litar på sin effektreserv, och det var stor tur att det räckte den här gången.

Sedan elbörsen. Insyn och kontroll på denna marknadsplats är tydligen av ondo och ska undvikas till varje pris.
Där andra elbörser har regler om insyn, takpris och att handeln ska tas om igen om det blir för stora svängningar så tror man att sådant bara skulle förvärra. Som ägare till NordPool har Svenska Kraftnät ett mycket stort ansvar att öka öppenheten och effektiviteten samt att stävja osund spekulation. Det ansvaret kryper man undan. Vågar man inte ta striden med norrmännen om övervakningen av NordPool? Marknadsplatser fungerar inte sämre med kontroll och övervakning. Det behövs för att städa ur lössen i hörnen.

Till sist elmarknaden. Den så kallade energimarknadsinspektionen rycker ut och lovordar alla förändringar till det sämre. Prisområden, extrempriser, höjningar av elnätpriserna – allt är till konsumenternas fördel, om man får tro generaldirektören Yvonne Fredriksson.
200 kronor litern för mjölk eller bensin är en bister verklighet för de som får betala högre elräkning. Det är också en bister verklighet för den industri och företag som tvingas stänga ner för att det helt enkelt inte går att överleva utan rimligt pris på råvaror och infrastruktur. Det som myndigheterna kallar en ” väl fungerande elmarknad” är fortfarande rena skämtet.

Bortförklaringarnas julafton

Magnus Askaner — Thu, 21 Jan 2010 15:57:02 +0000

Elbranschen ville ge en nyanserad bild av sig själva härförleden. Det hade varit för mycket snack om manipulerade Kalle Anka-börser, reaktorer som står stilla och annat som kunde undergräva medborgarnas förtroende för elmarknaden.

Med hjälp av börshajen Mats Qviberg, Lars Joelsson, chef för Vattenfalls produktionsledning, och Niclas Damsgaard, elexpert på Econ Pöyry skulle här minnsann bevisas att elbörsen fungerar bra och att det inte är frågan om riggade priser.

Det gick inte så bra. Mats Qviberg tyckte bland annat att höga elpriserna nyligen var ett bevis på att marknaden fungerar bra, och att det istället var en signal om att det var dags att se över sina elinköp.

Elbolagen borde ha planerat elproduktionen lite bättre, det brukar ju vara kallt i januari, menade han.

Min kommentar: de flesta anser att priser på 14,50 kilowattimmen är ett tydligt exempel på att börsen inte klarar av att skapa en balanserad marknad och rimliga priser.

Niclas Damsgaard, som jag håller för en av de mest kunniga på elmarknad i Norden och som i sin position på konsultbolaget Econ Pöyry har en unik insikt i marknaden kunde bekräfta att det finns möjliga scenarier där man kan som producent kan tjäna på att dra tillbaka produktion från marknaden. Att han själv trodde att det var osannolikt är en annan fråga.
Han hade heller ingen förklaring till toppnoteringarna på 14,50. Möjligen kunde det vara ett förbrukarbud, alltså någon som frigör kapacitet genom att stänga ner sin förbrukning och som därmed kan sälja tillbaka till elbörsen den frigjorda elkraften. Vem som sålde el för 14,50 och vem som i så fall köpte får vi inte veta.
Elbörsen NordPool är till skillnad från andra börser full av hemlighetsmakeri. Det går inte för vare sig deltagare eller utomstående att få reda på hur buden lagts den aktuella dagen. Frågan är om ens tillsynsmyndigheterna kan ta reda på det. Niclas tycker själv att det kan vara en fördel att buden är hemliga, det skulle underlätta marknadsmanipulation om man i detalj kunde se aktörernas positioner. Han har kanske en poäng. Men varför ska buden vara hemliga för alltid? Varför ska man inte kunna granska aktörerna ens i efterhand?

Lars Joelsson förklarade att man absolut inte hade stängt reaktorerna för att tjäna på högt elpris. Det går att tro honom. Men vet han egentligen Vattenfalls handlare gör? De långsiktiga kontrakten på el gick upp med cirka 20 procent i december, på grund av kyla och elbrist. Det blir pengar på längre sikt på det man säljer på termin.

Degens värsta bortförklaring kom på Second Opinion. Energiexperter berömmer elmarknaden stod det.

Experten i fråga var Lars Rosten, ställföreträdande chef på energimarknadsinspektionen. Denna myndighet har tidigare varit ensam om att tycka att till exempel prisområden är bra trots att det höjer elpriserna rejält i södra Sverige.

Han ser inga tecken till spekulation utan tycker tvärtom att marknaden fungerar bra. Beviset är att ”det faller på sin egen orimlighet” och att ”det är befängt” att tro något sådant.

Djupare analysförmåga än så behöver man tydligen inte för att bli ställföreträdande generaldirektör.

Men frågan om elbrist borde tagits upp mycket tidigare. När det stod klart att flera kärnkraftverk riskerade att stå stilla under vintern borde någon myndighet tagit tag i frågan, till exempel Svenska Kraftnät eller Energimarknadsinspektionen. Det handlade ytterst om Sverige skulle släckas ner eller inte, och den frågan kan man inte överlåta åt marknaden att bestämma.
Det räcker inte med att som Maud Olofsson i efterhand tycka att det var fel att stänga av två kärnkraftverk. Som ägare av Vattenfall borde man kunna styra statens bolag på andra sätt än genom uttalanden i pressen.