Elprisbloggen

I tysthet har landets största elbolag Vattenfall helt ändrat sin elprispolicy.
Sedan 2006 har bolaget på ett aggressivt sätt priskonkurrerat på de treåriga avtalen med målsättningen att vara billigare än någon annan för en förbrukare på 8000 kWh/år.
Det ingick i en charmoffensiv som dåvarande näringsminister Tomas Östros gick ut med alldeles innan valet. Vattenfall borde pressa priserna för kundera sa Östros i TV och minsann, sänkte inte Vattenfall priserna dagen efter!

Vattenfall skulle vara det bästa för kunden, hette det, och avtalen blev också väldigt förmånliga. Garanterat lägsta pris på treåriga avtal, omteckningsrätt som man inte behövde betala för om man inte utnyttjade den, och inga fasta avtal gjorde att Vattenfall fick många nya kunder.
Andra elbolag knorrade och hävdade att Vattenfall minsann sålde el med förlust och täckte upp med vinsterna från lönsam kraftproduktion, något som gjorde det dyrt och svårt för mindre, oberoende elbolag att konkurrera.
Nu fyra år senare har nästa näringsminister, Maud Olofsson, bytt ut Vattenfalls VD och infört nya ägardirektiv.
Och då är det slut på lågprislinjen. Vattenfall har fått in sina kunder, 950 000 stycken totalt enligt Kraft-Affärer, och återgår nu till en mer vanlig prissättning på nytecknade avtal. Dessutom införs fasta avgifter på alla nytecknade avtal, något som framför allt påverkar de mindre kundernas kostnader.

Andra bloggar om: Maud Olofsson, Thomas Östros, Vattenfall

Så har Energimarknadsinspektionen kommit med en ytterligare rapport om hur nätpriserna höjs i Sverige.

Det är ingen vacker läsning och bekräftar bara den bild av kraftiga höjningar som jag fått efter att ha studerat elnätpriset. Trots ett ambitiöst arbete är dock EI:s studie behäftad med grava metodfel som gör den delvis oanvändbar för den som verkligen vill veta hur det förhåller sig med elnätpriserna i Sverige.

För det första så har man helt missat de bolag som höjer efter första januari 2010. Däribland finns till exempel Vattenfall som höjde sina nätpriser i förra veckan.
För det andra så blandar man friskt mellan tidstariffer och vanliga enkeltariffer som den övervägande majoriteten av hushållskunderna har. Även här är det Vattenfall som drar det längsta strået, EI har i åratal endast räknat med tidstarifferna och missar helt prisutvecklingen för majoriteten av Vattenfalls kunder.

För övrigt är det beklämmande att se hur man försöker bortförklara de kraftiga höjningar av nätpriserna som nu sker. Hur ska man ta sin kommande granskning på allvar om man redan nu konstaterar att ”Kunderna får räkna med höjda avgifter”?

Att elnätföretagen höjer på alla nivåer, Svenska Kraftnät, regionnät (främst Vattenfall och Eon) och lokalnät är en sanning som Energimarknadsinspektionen också försökt bortse från.
Varför har man struntat i att kontrollera regionnätföretagens avgifter sedan 1996?

Och som om allt detta inte räckte blir det snart ännu dyrare med elnät.

Min granskning av elnätavgifterna slutar inte här. En betydande del av elnätkundernas pengar rinner ut ur bolagen i form av koncernbidrag som i sin tur subventionerar olönsam kommunal verksamhet, eller finansierar storbolagens uppköp utomlands. Redovisning kommer snart här på denna blogg.

En enklare lösning på problemet är att reglera elnäten på samma sätt som man gör med vatten och avlopp. Enligt va-lagen får en kommuns vatten – och avloppsverksamhet inte gå med vinst. Ändå får vi vatten varje dag, till ett rimligt pris. Tänk så enkelt det kan vara.

Andra bloggar om: elnät, energimarknadsinspektionen, Eon, Vattenfall

Elbranschen ville ge en nyanserad bild av sig själva härförleden. Det hade varit för mycket snack om manipulerade Kalle Anka-börser, reaktorer som står stilla och annat som kunde undergräva medborgarnas förtroende för elmarknaden.

Med hjälp av börshajen Mats Qviberg, Lars Joelsson, chef för Vattenfalls produktionsledning, och Niclas Damsgaard, elexpert på Econ Pöyry skulle här minnsann bevisas att elbörsen fungerar bra och att det inte är frågan om riggade priser.

Det gick inte så bra. Mats Qviberg tyckte bland annat att höga elpriserna nyligen var ett bevis på att marknaden fungerar bra, och att det istället var en signal om att det var dags att se över sina elinköp.

Elbolagen borde ha planerat elproduktionen lite bättre, det brukar ju vara kallt i januari, menade han.

Min kommentar: de flesta anser att priser på 14,50 kilowattimmen är ett tydligt exempel på att börsen inte klarar av att skapa en balanserad marknad och rimliga priser.

Niclas Damsgaard, som jag håller för en av de mest kunniga på elmarknad i Norden och som i sin position på konsultbolaget Econ Pöyry har en unik insikt i marknaden kunde bekräfta att det finns möjliga scenarier där man kan som producent kan tjäna på att dra tillbaka produktion från marknaden. Att han själv trodde att det var osannolikt är en annan fråga.
Han hade heller ingen förklaring till toppnoteringarna på 14,50. Möjligen kunde det vara ett förbrukarbud, alltså någon som frigör kapacitet genom att stänga ner sin förbrukning och som därmed kan sälja tillbaka till elbörsen den frigjorda elkraften. Vem som sålde el för 14,50 och vem som i så fall köpte får vi inte veta.
Elbörsen NordPool är till skillnad från andra börser full av hemlighetsmakeri. Det går inte för vare sig deltagare eller utomstående att få reda på hur buden lagts den aktuella dagen. Frågan är om ens tillsynsmyndigheterna kan ta reda på det. Niclas tycker själv att det kan vara en fördel att buden är hemliga, det skulle underlätta marknadsmanipulation om man i detalj kunde se aktörernas positioner. Han har kanske en poäng. Men varför ska buden vara hemliga för alltid? Varför ska man inte kunna granska aktörerna ens i efterhand?

Lars Joelsson förklarade att man absolut inte hade stängt reaktorerna för att tjäna på högt elpris. Det går att tro honom. Men vet han egentligen Vattenfalls handlare gör? De långsiktiga kontrakten på el gick upp med cirka 20 procent i december, på grund av kyla och elbrist. Det blir pengar på längre sikt på det man säljer på termin.

Degens värsta bortförklaring kom på Second Opinion. Energiexperter berömmer elmarknaden stod det.

Experten i fråga var Lars Rosten, ställföreträdande chef på energimarknadsinspektionen.  Denna myndighet har tidigare varit ensam om att tycka att till exempel prisområden är bra trots att det höjer elpriserna rejält i södra Sverige.

Han ser inga tecken till spekulation utan tycker tvärtom att marknaden fungerar bra. Beviset är att ”det faller på sin egen orimlighet”  och att ”det är befängt” att tro något sådant.

Djupare analysförmåga än så behöver man tydligen inte för att bli ställföreträdande generaldirektör.

Men frågan om elbrist borde tagits upp mycket tidigare. När det stod klart att flera kärnkraftverk riskerade att stå stilla under vintern borde någon myndighet tagit tag i frågan, till exempel Svenska Kraftnät eller Energimarknadsinspektionen. Det handlade ytterst om Sverige skulle släckas ner eller inte, och den frågan kan man inte överlåta åt marknaden att bestämma.
Det räcker inte med att som Maud Olofsson i efterhand tycka att det var fel att stänga av två kärnkraftverk. Som ägare av Vattenfall borde man kunna styra statens bolag på andra sätt än genom uttalanden i pressen.

Andra bloggar om: elpriser, energimarknadsinspektionen, nordpool, Vattenfall

Förra gången Vattenfall skulle tillsätta en vd blev det totalt kaos. Klarar ledning och styrelse av att genomföra processen, eller blir det rena snurren en gång till?
År 2000 stod Vattenfall inför ett historiskt chefsbyte. Den gamle vd Carl-Erik Nyquist skulle gå i pension och ersättas och den dåvarande styrelseordföranden Jörgen Andersson, kommunalråd från Halmstad med en kort och inte alltför ärofull karriär som bostadsminister bakom sig, hade tagit fram en intern lösning. Bertil Tiusanen, finanschef skulle utses till vd. Men där blev det stopp.
På det styrelsemöte som skulle fastställa Tiusanens utnämning blev det en viss oro. Jörgen Andersson drev frågan och hade förankrat Tiusanen hos facket, men hade han förankrat frågan högre upp i regeringen?
Styrelsemötet drog ut på tiden och en budbärare skickades iväg för att efterhöra näringsminister Björn Rosengrens uppfattning. Efter ett par timmar lyckades man lokalisera Rosengren, som sade nej. Han hade inte ens blivit tillfrågad. Styrelsekuppen fick ett snöpligt slut. Det blev ingen ny vd.
Senare fick Bertil Tiusanen köpas ut efter fyra månader som tillförordnad vd, Lars G Josefsson hämtades från statliga Celsius och Jörgen Andersson ersattes som styrelseordförande.
Jörgen Andersson ska ändå ihågkommas för att ha drivit på Vattenfalls internationella expansion. Han talade flytande tyska och knöt viktiga kontakter under sin tid som styrelseordförande i Vattenfall, kontakter som sedan Lars G Josefsson kunde utnyttja och bygga vidare på.
Resten vet vi. Vattenfall har gått sin egen väg, och struntat i statlig styrning och försök att lägga sig i.
Nu upprepar sig historien. Vattenfall vill gärna lösa chefsfrågan internt och tillsätta en av sina egna som ny vd.
Kan Maud Olofsson göra som Björn Rosengren och klara av att stå upp emot kuppmakarna inne på Vattenfall för att tillsätta sin egen man – eller kvinna – som vd i Vattenfall? Det återstår att se.

Uppdatering: Enligt DN, SvD m fl ska nu en ny vd utses. Vi följer detta med spånning (!)

Andra bloggar om: Björn Rosengren, Carl-Erik Nyquist, Jörgen Andersson, Maud Olofsson, Vattenfall

Det blir mycket Vattenfall i denna bloggen. Men det är svårt att låta bli. Från att vara svensk industris välgörare till att desperat sälja ut familjesilvret i form av hela sitt svenska elnät för att tillfredsställa köplusten i England, det går fort bara på ett par dagar.
Elkonsumenterna står kvar inlåsta i elnätsmonopolet och vet inte vad som ska hända.
Att Vattenfall höjer taxorna både för lokalnät och regionnät just i år är kanske inte en tillfällighet. Det blir lite bättre lönsamhet då för köparen. Ett elnät är en mycket bra investering för en kapitalförvaltare modell större. För 50 miljarder får man en i stort sett helt riskfri avkastning på ungefär dubbla bankräntan – på den tiden bankerna betalade ränta.

För det är i elproduktion de stora pengarna ligger. Precis som med hotellen i Monopol, spelet med samma namn som elmarknaden.
För min egen del ser jag gärna en uppdelning och försäljning av delar av Vattenfall i Sverige. Det är för stort och hotar allvarligt konkurrensen.
Man kan också påminna om hur reglerna är för vattenverken, en minst lika samhällsnyttig verksamhet. Där är vinst förbjuden i lag, och det fungerar bra ändå. Något att tänka på för den som ska reglera elmarknaden.

Andra bloggar om: elnät, elpriser, kärnkraft, Vattenfall

Nu har den elintensiva industrin förklara att man tänker bygga ut elkraften rejält, gärna ett kärnkraftverk eller två.
Med det så kan de känna sig trygga, de får säker tillgång till relativt billig el dygnet runt, året runt och gör sig oberoende av den svängiga elbörsen.
Men blir det bättre för den vanlige elkonsumenten?
På plussidan finns att mer produktion ska sänka priserna, speciellt som den nya produktionen är billigare än den kolkraft som normalt styr elpriserna via marginalprisystemet. Man får mer av mellanprissatt el och då blir den dyraste kolkraften inte lika prisstyrande.
Det finns också en fördel om de nygamla reaktorerna placeras i södra Sverige. Då utjämnas skillnaderna mellan produktion och konsumtion i elsystemet och risken för olika prisområden minskar, vilket minskar prisskillnaderna mellan olika delar av landet.
Nackdelen är att industrin inte har gör detta för att du och jag ska få lägre elpriser. De bygger ny kraft för att de ska få lägre elpriser, och först om det blir något över så kommer det resten av elmarknaden till godo.
En annan nackdel är koncentrationen på elmarknaden. Statliga Vattenfall får ett ännu större inflytande över produktionen, ett inflytande som riskerar att påverka elmarknaden negativt. Det korsägande i kärnkraften som konkurrensverket klagat på riskerar att bli ännu mer utbrett.

Andra bloggar om: elmarknaden, kärnkraft, konkurrensverket, Vattenfall

Blir det billigare el om vi drar ut kontakten till kontinenten? Det tror åtminstone Mona Sahlin, som nu visar omtänksamhet om svenska elkunder genom att vilja sätta stopp för elexporten söder- och österut.
Därmed har hon visat upp sin låga tilltro till elmarknadens förmåga att skapa rättvisande och låga elpriser, något som varje svensk elkund insett för länge sedan. Problemen med oligopol, marknadsmakt, samkörning och rent fiffel har följt elmarknaden sedan vi kopplade in oss för drygt tio år sedan.
Men nu har alltså en politiker vaknat. Fast hon tänker snart somna om igen, elexporten kan tänkas sätta igång igen om några år, när Europas elmarknader fungerar bättre.
Sverige och Norge har historiskt haft låga elpriser med billig vattenkraft och kärnkraft som basproduktion. Kontinenten, dit jag räknar även Danmark, har haft – och har – betydligt högre elpriser med kolkraft som bas.
Kopplar man ihop de två system så blir det dyrare i norr, eftersom begäret efter billig kraft är outtömligt. Det behöver man varken hjärnkirurg eller statsministerkandidat för att förstå.
Polenkabeln byggdes av Vattenfall för att exportera svensk el och slå sig in på den polska elmarknaden. Exporten gick för fullt, även under extrema förhållanden som den 5 februari 2001 då spotpriset slog rekord med över 2 kronor per kWh.
Med marginalprissättning så betyder det att även små förändringar får stor inverkan på elpriset. Kabeln har betalat sig många gånger om för Vattenfall, men inte för svenska elkunder.
Att begränsa elexporten leder helt klart till lägre elpriser häruppe, på kontinenten märks det knappt.
Det kan vara ett första steg mot en försiktig reglering av elmarknaden för att förhindra de värsta problemen. Men då får man inte ändra sig bara efter några år.

Andra bloggar om: Elmarknad, elpriser, mona sahlin, polen, Vattenfall

Efter att Maud Olofsson sagt sig kunna leva med att kärnkraften blir kvar i Sverige för framtiden så infinner sig nästa fråga: när och var kan vi bygga nya kärnkraftverk?

Visserligen har man gjort en kraftig trimning och effekthöjning av de kvarvarande kärnkraftverken, så mycket att de faktiskt levererar mer el nu än vad de gjorde innan Barsebäck- verken stängdes.

Finnarna bygger nya kärnkraftverk, och vi bygger en kabel till det finska kraftverket för att vara med och dela.

Det finns en tomt ledig nära Malmö annars. Visst skulle danskarna protestera, de skulle ju behöva dra ner på produktionen i sina nya fina kolkraftverk och istället importera el från Sverige.

Någon som har 25 miljarder kronor över? Vattenfall, Eon eller Fortum kanske? Eller så kan den svenska basindustrin gå in och satsa, de brukar ju vara snabba att klaga på höga elpriser.

[tags]kärnkraft, elmarknad, basindustri, vattenfall, eon, fortum[/tags]

Andra bloggar om: basindustri, Elmarknad, Eon, fortum, kärnkraft, Vattenfall

De elproducerande bolagen Vattenfall, Eon och Fortum redovisar storvinster som vanligt. Jag ska inte reta upp er mer än nödvändigt med att dra siffrorna här. Det räcker med att konstatera att de elproducerande bolagen som helt dominerar den svenska marknaden lever i en annan ekonomi än resten av världen. Här finns inga finanskriser, pengarna bara rullar in. Man kan bekvämt sälja sin el till priser långt över produktionskostnaderna och man behöver inte bekymra sig för konkurrens.
Vad gör man då med pengarna? Bygger nya kraftverk för att öka utbudet och pressa priserna?. Ja i Finland byggs ett nytt kärnkraftverk och ett till är på väg. Här i Sverige händer inte så mycket, och vad som händer i Tyskland betyder inget för den svenska elmarknaden.
Vad ska vi då göra? Låta bolagen behålla pengarna är ingen bra idé, eftersom det inte blir någon förbättring. Risken är att pengarna istället försvinner till ägarna och till projekt som inte förbättrar elutbudet.
Ska vi införa en extraskatt på övervinster i elbolag, som diskuterats i Finland och även i Sverige? Ja tror man att staten är bättre på att bygga kraftverk och förbättra elmarknaden så är det ett bra initiativ, men risken att pengarna försvinner till andra behjärtansvärda ändamål är överhängande.
Ska man tvinga elbolagen att sänka priserna? Låter som ett stort ingrepp i marknadsekonomin, men det finns förebilder på andra områden. Vatten och avlopp är en annan allmännyttig verksamhet, där lagen reglerar att man endast får ta ut självkostnadspris. Det fungerar utmärkt, men kräver en hel del politiskt mod.
Ska vi tvinga elbolagen att bygga nya kraftverk? Det är den enda åtgärd som långsiktigt förbättrar elmarknaden genom ett större utbud. Genom att finska och svenska staten är huvudägare i Vattenfall och Fortum så finns förutsättningar för ägarstyrning, detta annars så fula ord.
Kan man kasta in miljarder av skattepengar i konkursmässiga banker så borde man kunna prata med ledningen för Vattenfall och Fortum. Pengarna kommer från elkunder som betalat för mycket, och då är det inte mer än rätt att de används för att förbättra läget på elmarknaden.
[tags]vattenfall, fortum, eon, elpriser, konkurrens,elmarknaden[/tags]

Andra bloggar om: elmarknaden, elpriser, Eon, fortum, konkurrens, Vattenfall

Det värmer hjärtat att läsa om Konkurrensverkets långsiktiga arbete för att bryta upp oligopolet på elmarknaden. Återigen skriver man till regeringen och begär att samägandet i kärnkraftverken ska upphöra.

Lite citat ur skrivelsen:

”.. elmarknaden har flera speciella egenskaper som medför risker för utnyttjande av marknadsmakt och försämrad konkurrens. .. …samägande av produktionsanläggningar är ett särskilt framträdande problem.”

” Råkraftmarknaden är dessutom en oligopolistisk marknad, vilket gör den extra känslig för marknadsmanipulation. Tillsammans svarade Vattenfall, Eon och Fortum 2007 för 85 % av elproduktionen i Sverige.”

”Ett exempel på hur marknadsmakt kan utövas är att elproducenter… genom sin produktionsplanering kan påverka … och därmed på marginalen bli styrande för priset på Nord Pool.”

”Att kärnkraftverken samägs av de tre stora kraftproducenterna är ett betydande problem ur konkurrenssynpunkt.”

” ..när de tre  stora konkurrerande kraftproducenterna har gemensamma intressen i den svenska kärnkraften kan de inte trovärdigt sägas agera oberoende av varandra.”

Ord och inga visor. Det är dags för mottagarna av brevet, regeringen, att resa sig ur sin handlingsförlamning och börja agera för att förbättra kokurrensen. Att Vattenfall, Fortum och Eon tjänar pengar åt sina ägare, den svenska, finländska och bayerska staten ursäktar inte att de tillåts försämra konkurrensen.

[tags]elmarknad, vattenfall, eon, fortum, konkurrens, konkurrensverket[/tags]

Andra bloggar om: Elmarknad, Eon, fortum, konkurrens, konkurrensverket, Vattenfall