Elprisbloggen

Samarbetet mellan den elintensiva industrin och Vattenfall om att bygga ny elproduktion har spruckit. Därmed står industrin utan möjlighet att köpa in sig i de kärnkraftsreaktorer som på sikt ska kunna ersätta gamla kraftverk. Oligopolet och marknadsmakten på den svenska elmarknaden består och koncentreras alltmer till de befintliga kärnkraftsägarna Vattenfall, E.on och Fortum. Det är resultateet av Maud Olofssons olyckliga beslut att endast ge befintliga kärnkraftägare möjlighet att bygga nya kraftverk.
Det är olyckligt, inte minst för tillgängligheten hos de svenska reaktorerna. I Finland är industrin delägare i kärnkraften, och då blir drivkraften för att köra kärnkraften så mycket det går och minimiera stopp mycket större.

Andra bloggar om: Eon, fortum, Maud Olofsson, Vattenfall

Elbolagen och speciellt elproducenterna tjänar väldigt bra, ett faktum som irriterar deras kunder.
Att bolagen som helhet tjänar bra är en sak, som det framgår i E24:s artikel.

Pengarna kommer från elproduktionen, där vinstmarginalerna ligger runt 60 % på omsättningen.
Här är siffror för Fortum Generation AB, som står för elproduktionen i bolaget:

Eon Vattenkraft AB:

Vattenfall har tidigare haft elproduktionen liggande inne i koncernen, vilket gör att det inte går att utläsa vinstmarginalen för just elproduktionen.

För kärnkraftföretagen gäller att de säljer kraften vidare till självkostnadspris till sina ägare. Vinsten på skillnaden mellan produktionskostnad och marknadspris hamnar då hos ägarna istället för i produktionsbolaget.

Andra bloggar om: Eon, fortum, övervinster, Vattenfall, vattenkraft, vinst

Att vintersäkra sitt elpriser kan bli en dyr affär, om man väljer fel. Telge Energis vintersäkring sticker ut som betydligt dyrare än Vattenfalls, Eons och Elverkets. Men om elpriset går ner kraftigt kan man få igen en del av kostnaden för att säkra elpriset. Förra vinterna fick många villaägare med rörligt elpris betala flera tusen kronor mer på grund av höga elpriser och större förbrukning.

Elprisguiden har granskat ett par av de erbjudanden om vintersäkrade elpriser som finns.

Eon, Vattenfall och Elverket erbjuder en kortare bindningtid till slutet av mars och därefter återgång till rörligt pris.

Telge Energi har en annan modell med fortsatt rörligt avtal, ett pristak och en premiekostnad.

Jag har jämfört kostnaderna för säkringen med att inget särskilt händer, att spotpriset ligger kvar på samma nivå hela vintern ut.

Summan av erbjudandena är att Vattenfalls och Elverkets erbjudanden ligger nästan lika med nuvarande spotpris. Merkostnaden blir därför ingen eller bara en hundralapp mer utslaget på vintern för en villakund med 20 000 kWh i förbrukning, varav hälften under vintern.

Eons erbjudande är dyrare, motsvarande 500 kronor dyrare än om inget särskilt händer.

Telge Energis erbjudande är annorlunda konstruerat och blir därför dyrare. Det innehåller en premiekostnad, 130 kronor i månaden, och ett pristak på det rörliga priset på 61,8 öre/kWh inklusive påslag och elcertifikat. Om inget särskilt händer blir extrakostnaden lika med premien, 520 kronor.
Om elpriset sticker iväg upp till taket, värsta tänkbara scenario, så blir det 875 kronor till, totalt 1395 kronor i förhöjda elkostnader.
Telge framstår därför som det dyraste alternativen av de jämförda.
Det ska också framhållas att om elpriserna går ner i vinter, vilket är Telges bedömning, blir det billigare elkostnader och man kan till och med tjäna in premiekostnaden om priset går ner med cirka 5 öre från dagens nivåer.

Andra bloggar om: elverket, Eon, telge, Vattenfall, vintersäkring

Energiminister Maud Olofsson ska nu igen träffa de stora elproducenterna Vaattenfall, Eon och Fortum för att försöka lugna elmarknaden och säkra elproduktionen i kärnkraften i vinter.

Senast var i maj då bolagen lovade att hålla produktionen uppe i vinter. Nu ser vi vad det löftet är värt, endast 40 procent av kärnkraftkapaciteten är i drift och för att täcka upp körs vattenkraft för fullt och minskar våra redan små marginaler. För att vi ska slippa akut elbrist behövs enligt Svenska Kraftnät att kärnkraften går på minst 90 procent av full kapacitet.

Maud Olofsson har ett dåligt track record när det gäller elmarknaden:

• Hon har misslyckats med diskussioner om basindustrins tillgång på kraft till rimliga priser.
• Hon har misslyckats med styrningen av Vattenfall.
• Svenska Kraftnät skyller på regeringen när de inte har pristak på kraftreserven och medverkar till att trissa upp elpriset i krissituationer.
• Hon har inte lyckats med att bryta upp samägande i kärnkraften.

Det hon har lyckats med är att göra det möjligt att bygga nya kärnkraftverk för att ersätta gamla som tas ur bruk. Men den möjligheten är begränsad till nuvarande ägande. I Finland har nya ägare, bland annat basindustrin, investerat i ny kärnkraft och byggt ut kapaciteten.

Vi kommer att få se leende kraftbolagschefer på torsdag, men jag väntar med att jubla tills jag får se vad elräkningen för vintern slutar på.

Maud Olofsson har försvurit sig åt marknaden att lösa Sveriges långsiktiga energiförsörjning. Det är en dålig partner.  Marknaden är duktig på att sätta elpris de närmaste veckorna, men klarar inte att fatta långtgående strategiska beslut åt politikerna. Där måste politikerna styra.

Andra bloggar om: Elprischock, Eon, fortum, Maud Olofsson, Vattenfall

I tysthet har landets största elbolag Vattenfall helt ändrat sin elprispolicy.
Sedan 2006 har bolaget på ett aggressivt sätt priskonkurrerat på de treåriga avtalen med målsättningen att vara billigare än någon annan för en förbrukare på 8000 kWh/år.
Det ingick i en charmoffensiv som dåvarande näringsminister Tomas Östros gick ut med alldeles innan valet. Vattenfall borde pressa priserna för kundera sa Östros i TV och minsann, sänkte inte Vattenfall priserna dagen efter!

Vattenfall skulle vara det bästa för kunden, hette det, och avtalen blev också väldigt förmånliga. Garanterat lägsta pris på treåriga avtal, omteckningsrätt som man inte behövde betala för om man inte utnyttjade den, och inga fasta avtal gjorde att Vattenfall fick många nya kunder.
Andra elbolag knorrade och hävdade att Vattenfall minsann sålde el med förlust och täckte upp med vinsterna från lönsam kraftproduktion, något som gjorde det dyrt och svårt för mindre, oberoende elbolag att konkurrera.
Nu fyra år senare har nästa näringsminister, Maud Olofsson, bytt ut Vattenfalls VD och infört nya ägardirektiv.
Och då är det slut på lågprislinjen. Vattenfall har fått in sina kunder, 950 000 stycken totalt enligt Kraft-Affärer, och återgår nu till en mer vanlig prissättning på nytecknade avtal. Dessutom införs fasta avgifter på alla nytecknade avtal, något som framför allt påverkar de mindre kundernas kostnader.

Andra bloggar om: Maud Olofsson, Thomas Östros, Vattenfall

Så har Energimarknadsinspektionen kommit med en ytterligare rapport om hur nätpriserna höjs i Sverige.

Det är ingen vacker läsning och bekräftar bara den bild av kraftiga höjningar som jag fått efter att ha studerat elnätpriset. Trots ett ambitiöst arbete är dock EI:s studie behäftad med grava metodfel som gör den delvis oanvändbar för den som verkligen vill veta hur det förhåller sig med elnätpriserna i Sverige.

För det första så har man helt missat de bolag som höjer efter första januari 2010. Däribland finns till exempel Vattenfall som höjde sina nätpriser i förra veckan.
För det andra så blandar man friskt mellan tidstariffer och vanliga enkeltariffer som den övervägande majoriteten av hushållskunderna har. Även här är det Vattenfall som drar det längsta strået, EI har i åratal endast räknat med tidstarifferna och missar helt prisutvecklingen för majoriteten av Vattenfalls kunder.

För övrigt är det beklämmande att se hur man försöker bortförklara de kraftiga höjningar av nätpriserna som nu sker. Hur ska man ta sin kommande granskning på allvar om man redan nu konstaterar att ”Kunderna får räkna med höjda avgifter”?

Att elnätföretagen höjer på alla nivåer, Svenska Kraftnät, regionnät (främst Vattenfall och Eon) och lokalnät är en sanning som Energimarknadsinspektionen också försökt bortse från.
Varför har man struntat i att kontrollera regionnätföretagens avgifter sedan 1996?

Och som om allt detta inte räckte blir det snart ännu dyrare med elnät.

Min granskning av elnätavgifterna slutar inte här. En betydande del av elnätkundernas pengar rinner ut ur bolagen i form av koncernbidrag som i sin tur subventionerar olönsam kommunal verksamhet, eller finansierar storbolagens uppköp utomlands. Redovisning kommer snart här på denna blogg.

En enklare lösning på problemet är att reglera elnäten på samma sätt som man gör med vatten och avlopp. Enligt va-lagen får en kommuns vatten – och avloppsverksamhet inte gå med vinst. Ändå får vi vatten varje dag, till ett rimligt pris. Tänk så enkelt det kan vara.

Andra bloggar om: elnät, energimarknadsinspektionen, Eon, Vattenfall

Elbranschen ville ge en nyanserad bild av sig själva härförleden. Det hade varit för mycket snack om manipulerade Kalle Anka-börser, reaktorer som står stilla och annat som kunde undergräva medborgarnas förtroende för elmarknaden.

Med hjälp av börshajen Mats Qviberg, Lars Joelsson, chef för Vattenfalls produktionsledning, och Niclas Damsgaard, elexpert på Econ Pöyry skulle här minnsann bevisas att elbörsen fungerar bra och att det inte är frågan om riggade priser.

Det gick inte så bra. Mats Qviberg tyckte bland annat att höga elpriserna nyligen var ett bevis på att marknaden fungerar bra, och att det istället var en signal om att det var dags att se över sina elinköp.

Elbolagen borde ha planerat elproduktionen lite bättre, det brukar ju vara kallt i januari, menade han.

Min kommentar: de flesta anser att priser på 14,50 kilowattimmen är ett tydligt exempel på att börsen inte klarar av att skapa en balanserad marknad och rimliga priser.

Niclas Damsgaard, som jag håller för en av de mest kunniga på elmarknad i Norden och som i sin position på konsultbolaget Econ Pöyry har en unik insikt i marknaden kunde bekräfta att det finns möjliga scenarier där man kan som producent kan tjäna på att dra tillbaka produktion från marknaden. Att han själv trodde att det var osannolikt är en annan fråga.
Han hade heller ingen förklaring till toppnoteringarna på 14,50. Möjligen kunde det vara ett förbrukarbud, alltså någon som frigör kapacitet genom att stänga ner sin förbrukning och som därmed kan sälja tillbaka till elbörsen den frigjorda elkraften. Vem som sålde el för 14,50 och vem som i så fall köpte får vi inte veta.
Elbörsen NordPool är till skillnad från andra börser full av hemlighetsmakeri. Det går inte för vare sig deltagare eller utomstående att få reda på hur buden lagts den aktuella dagen. Frågan är om ens tillsynsmyndigheterna kan ta reda på det. Niclas tycker själv att det kan vara en fördel att buden är hemliga, det skulle underlätta marknadsmanipulation om man i detalj kunde se aktörernas positioner. Han har kanske en poäng. Men varför ska buden vara hemliga för alltid? Varför ska man inte kunna granska aktörerna ens i efterhand?

Lars Joelsson förklarade att man absolut inte hade stängt reaktorerna för att tjäna på högt elpris. Det går att tro honom. Men vet han egentligen Vattenfalls handlare gör? De långsiktiga kontrakten på el gick upp med cirka 20 procent i december, på grund av kyla och elbrist. Det blir pengar på längre sikt på det man säljer på termin.

Degens värsta bortförklaring kom på Second Opinion. Energiexperter berömmer elmarknaden stod det.

Experten i fråga var Lars Rosten, ställföreträdande chef på energimarknadsinspektionen.  Denna myndighet har tidigare varit ensam om att tycka att till exempel prisområden är bra trots att det höjer elpriserna rejält i södra Sverige.

Han ser inga tecken till spekulation utan tycker tvärtom att marknaden fungerar bra. Beviset är att ”det faller på sin egen orimlighet”  och att ”det är befängt” att tro något sådant.

Djupare analysförmåga än så behöver man tydligen inte för att bli ställföreträdande generaldirektör.

Men frågan om elbrist borde tagits upp mycket tidigare. När det stod klart att flera kärnkraftverk riskerade att stå stilla under vintern borde någon myndighet tagit tag i frågan, till exempel Svenska Kraftnät eller Energimarknadsinspektionen. Det handlade ytterst om Sverige skulle släckas ner eller inte, och den frågan kan man inte överlåta åt marknaden att bestämma.
Det räcker inte med att som Maud Olofsson i efterhand tycka att det var fel att stänga av två kärnkraftverk. Som ägare av Vattenfall borde man kunna styra statens bolag på andra sätt än genom uttalanden i pressen.

Andra bloggar om: elpriser, energimarknadsinspektionen, nordpool, Vattenfall

Förra gången Vattenfall skulle tillsätta en vd blev det totalt kaos. Klarar ledning och styrelse av att genomföra processen, eller blir det rena snurren en gång till?
År 2000 stod Vattenfall inför ett historiskt chefsbyte. Den gamle vd Carl-Erik Nyquist skulle gå i pension och ersättas och den dåvarande styrelseordföranden Jörgen Andersson, kommunalråd från Halmstad med en kort och inte alltför ärofull karriär som bostadsminister bakom sig, hade tagit fram en intern lösning. Bertil Tiusanen, finanschef skulle utses till vd. Men där blev det stopp.
På det styrelsemöte som skulle fastställa Tiusanens utnämning blev det en viss oro. Jörgen Andersson drev frågan och hade förankrat Tiusanen hos facket, men hade han förankrat frågan högre upp i regeringen?
Styrelsemötet drog ut på tiden och en budbärare skickades iväg för att efterhöra näringsminister Björn Rosengrens uppfattning. Efter ett par timmar lyckades man lokalisera Rosengren, som sade nej. Han hade inte ens blivit tillfrågad. Styrelsekuppen fick ett snöpligt slut. Det blev ingen ny vd.
Senare fick Bertil Tiusanen köpas ut efter fyra månader som tillförordnad vd, Lars G Josefsson hämtades från statliga Celsius och Jörgen Andersson ersattes som styrelseordförande.
Jörgen Andersson ska ändå ihågkommas för att ha drivit på Vattenfalls internationella expansion. Han talade flytande tyska och knöt viktiga kontakter under sin tid som styrelseordförande i Vattenfall, kontakter som sedan Lars G Josefsson kunde utnyttja och bygga vidare på.
Resten vet vi. Vattenfall har gått sin egen väg, och struntat i statlig styrning och försök att lägga sig i.
Nu upprepar sig historien. Vattenfall vill gärna lösa chefsfrågan internt och tillsätta en av sina egna som ny vd.
Kan Maud Olofsson göra som Björn Rosengren och klara av att stå upp emot kuppmakarna inne på Vattenfall för att tillsätta sin egen man – eller kvinna – som vd i Vattenfall? Det återstår att se.

Uppdatering: Enligt DN, SvD m fl ska nu en ny vd utses. Vi följer detta med spånning (!)

Andra bloggar om: Björn Rosengren, Carl-Erik Nyquist, Jörgen Andersson, Maud Olofsson, Vattenfall

Det blir mycket Vattenfall i denna bloggen. Men det är svårt att låta bli. Från att vara svensk industris välgörare till att desperat sälja ut familjesilvret i form av hela sitt svenska elnät för att tillfredsställa köplusten i England, det går fort bara på ett par dagar.
Elkonsumenterna står kvar inlåsta i elnätsmonopolet och vet inte vad som ska hända.
Att Vattenfall höjer taxorna både för lokalnät och regionnät just i år är kanske inte en tillfällighet. Det blir lite bättre lönsamhet då för köparen. Ett elnät är en mycket bra investering för en kapitalförvaltare modell större. För 50 miljarder får man en i stort sett helt riskfri avkastning på ungefär dubbla bankräntan – på den tiden bankerna betalade ränta.

För det är i elproduktion de stora pengarna ligger. Precis som med hotellen i Monopol, spelet med samma namn som elmarknaden.
För min egen del ser jag gärna en uppdelning och försäljning av delar av Vattenfall i Sverige. Det är för stort och hotar allvarligt konkurrensen.
Man kan också påminna om hur reglerna är för vattenverken, en minst lika samhällsnyttig verksamhet. Där är vinst förbjuden i lag, och det fungerar bra ändå. Något att tänka på för den som ska reglera elmarknaden.

Andra bloggar om: elnät, elpriser, kärnkraft, Vattenfall

Nu har den elintensiva industrin förklara att man tänker bygga ut elkraften rejält, gärna ett kärnkraftverk eller två.
Med det så kan de känna sig trygga, de får säker tillgång till relativt billig el dygnet runt, året runt och gör sig oberoende av den svängiga elbörsen.
Men blir det bättre för den vanlige elkonsumenten?
På plussidan finns att mer produktion ska sänka priserna, speciellt som den nya produktionen är billigare än den kolkraft som normalt styr elpriserna via marginalprisystemet. Man får mer av mellanprissatt el och då blir den dyraste kolkraften inte lika prisstyrande.
Det finns också en fördel om de nygamla reaktorerna placeras i södra Sverige. Då utjämnas skillnaderna mellan produktion och konsumtion i elsystemet och risken för olika prisområden minskar, vilket minskar prisskillnaderna mellan olika delar av landet.
Nackdelen är att industrin inte har gör detta för att du och jag ska få lägre elpriser. De bygger ny kraft för att de ska få lägre elpriser, och först om det blir något över så kommer det resten av elmarknaden till godo.
En annan nackdel är koncentrationen på elmarknaden. Statliga Vattenfall får ett ännu större inflytande över produktionen, ett inflytande som riskerar att påverka elmarknaden negativt. Det korsägande i kärnkraften som konkurrensverket klagat på riskerar att bli ännu mer utbrett.

Andra bloggar om: elmarknaden, kärnkraft, konkurrensverket, Vattenfall