Tilltron till elmarknaden sjunker
Blir det billigare el om vi drar ut kontakten till kontinenten? Det tror åtminstone Mona Sahlin, som nu visar omtänksamhet om svenska elkunder genom att vilja sätta stopp för elexporten söder- och österut.
Därmed har hon visat upp sin låga tilltro till elmarknadens förmåga att skapa rättvisande och låga elpriser, något som varje svensk elkund insett för länge sedan. Problemen med oligopol, marknadsmakt, samkörning och rent fiffel har följt elmarknaden sedan vi kopplade in oss för drygt tio år sedan.
Men nu har alltså en politiker vaknat. Fast hon tänker snart somna om igen, elexporten kan tänkas sätta igång igen om några år, när Europas elmarknader fungerar bättre.
Sverige och Norge har historiskt haft låga elpriser med billig vattenkraft och kärnkraft som basproduktion. Kontinenten, dit jag räknar även Danmark, har haft – och har – betydligt högre elpriser med kolkraft som bas.
Kopplar man ihop de två system så blir det dyrare i norr, eftersom begäret efter billig kraft är outtömligt. Det behöver man varken hjärnkirurg eller statsministerkandidat för att förstå.
Polenkabeln byggdes av Vattenfall för att exportera svensk el och slå sig in på den polska elmarknaden. Exporten gick för fullt, även under extrema förhållanden som den 5 februari 2001 då spotpriset slog rekord med över 2 kronor per kWh.
Med marginalprissättning så betyder det att även små förändringar får stor inverkan på elpriset. Kabeln har betalat sig många gånger om för Vattenfall, men inte för svenska elkunder.
Att begränsa elexporten leder helt klart till lägre elpriser häruppe, på kontinenten märks det knappt.
Det kan vara ett första steg mot en försiktig reglering av elmarknaden för att förhindra de värsta problemen. Men då får man inte ändra sig bara efter några år.
