Elprisbloggen

Genom att ta fram och publicera en lista på vilka elnät bolag som enligt energimarknadsinspektionen ”underdebiterar” så bidrar myndigheten aktivt till att höja elnätpriserna.
Se inslag i Rapport:

Generaldirektörskan Yvonne Fredriksson har offentligen sagt att hennes uppdrag är att hålla lönsamheten uppe i elnätbolagen.
Men man kan inte granska avgifter med ena handen och samtidigt försöka hålla de granskade bolagens vinster uppe med andra handen.

Det är dags att lyfta denna börda från henne och lägga över granskningen på Konkurrensverket eller Finansinspektionen. Det är myndigheter som har ett betydligt bättre track record när det gäller att värna kundernas rättigheter.

Andra bloggar om: energimarknadsinspektionen, underdebitering

Nu slår elmarknadsinspektionen vilt omkring sig för att hitta syndabockar till de höga elpriserna.
Turen har kommit till elhandelsföretagen som nu anklagas för att smyghöja elhandelspriserna med hjälp av volymvägning. Upp till sex öre mer per kWh kan det kosta enligt SvD.
Men att skylla på elhandelsföretagen är missriktad kritik.
Elhandelsföretagen tar en risk mot sina kunder och det handlar om att man köper el per timme och säljer till ett genomsnittspris per månad. Eftersom kunderna har en förmåga att förbruka lie mer el när elen är lite dyrare så måste elhandelsbolaget lägga på en summa för att täcka det.
Hittills har man löst det genom ett fast påslag, men för att inte åka på smällar så måste man ta ut den faktiska kostnaden. Den kan som Svd skriver uppgå till cirka 5 öre/kWh enstaka månader, till exempel i februari förra året. Men sett till hela året så blev det betydligt beskedligare, cirka 1,45 öre/kWh. Den siffran har legat i stort sett konstant de senaste fem åren.
Här är en tabell med Nordpools månadsmedelvärden och det vägda spotpriset sedan januari 2010.

Du kan hitta volymvägda priser på http://mimer.svk.se/Schablonavrakningspriser/

NordPools månadsmedelvärden finns här: http://wwwdynamic.nordpoolspot.com/elspot/SEK.htm

Andra bloggar om: energimarknadsinspektionen, volymvägning

Instängd elproduktion, ingen flexibilitet i efterfrågan och hemlighetsmakeri i budgivningen.
Det är en svidande kritik av de saker som idag utmärker elbörsen Nordpool och som ledde fram till tre pristoppar förra vintern och en nu i vintras som kostade elkunderna miljarder.
Kritiken finns att läsa i ”NordREG report on the price peaks in the Nordic wholesale market during winter 2009-2010”, utgiven av Nordreg, ett samarbetsorgan mellan Nordens tillsynsmyndigheter.

Att kärnkraften gick på rekordlåg effekt och att vinterkylan var hård är väl känt och gjorde bara sakerna värre. Men i detta inlägg fokuserar jag på elbörsen och elkraftssystemets funktion, eller snarare brist på funktion. Förhoppningsvis är kärnkraften bättre i skick kommande vintrar, men elmarknadens brister måste vi leva med varje dag om vi inte tar tag och förbättrar marknaden.

Elöverföringen mellan södra Norge och Sverige har haft problem lång tid. För ett par år sedan var kablarna under Oslofjorden av och kunde inte lagas förrän efter ett och ett halvt år, något som höjde elpriserna i Sverige med 10 öre i genomsnitt.

Den 8 januari 2010 klockan 8 på morgonen slog elbristen till. Produktionen av el räckte inte till konsumtionen. Det fattades på flera håll, främst i mellersta Norge, Södra Sverige och i Finland.
Men det skulle visa sig att prognoserna var betydligt högre än det verkliga utfallet, något som ledde till en rad felbeslut och att elbörsen under några timmar slog i taket.
Överföringen från Norge till Sverige stängdes ner. Anledningen var att man trodde att förbrukningen i Oslo skulle bli mycket högre än väntat, det fanns inte utrymme för att både försörja Oslo och att skicka vidare kraft till Sverige.

Även Polenkabeln var avstängd under en kritisk timme.

Elkrisen var ett faktum. Reservkraften måste startas för att upprätthålla balansen i systemet och undvika elransonering och nedsläckning. En sådan nedsläckning skulle skötas av de lokala elbolagen, som skulle släcka ner stadsdel efter stadsdel i ett rullande schema. En timma elavbrott, sedan på med strömmen i kanske åtta timmar, sedan strömavbrott igen i en timme, ända till krisen lagt sig.

Det var dags att dra igång reservkraften. Reservkraften är upphandlad i förväg av Svenska Kraftnät och startas på kommando när det är risk för elbrist. Eon och Vattenfall startade upp oljekraftverk för att trygga försörjningen.

När de höga elpriserna var ett faktum reagerade förbrukarna snabbt och drog ur sladden till elslukande verksamheter som kunde avvaras någon dag. Men det var försent för att påverka priset.
Totalt drog man ner förbrukningen med 2000- 2500 MW i Sverige och Finland, där de högsta elpriserna slog som hårdast.
Detta gjorde att prognosen var grovt överskattad. Reservkraften gick igång för att täcka regionala brister, men det blev inte mer än 0,3 procent av Sveriges elförbrukning, som mest 190 MW.
Den verkliga förbrukningen blev alltså betydligt lägre en prognoserna, men ändå fick prognoserna ligga till grund för beslutet att stänga av den viktiga elledningen från Norge till Sverige.

Vad är då slutsatserna från den utredningen?

1. Marknaden är i obalans. De stora aktörerna har en bättre överblick och mer information än elbörsens mindre spelare.
2. Hemlighetsmakeriet gör det omöjligt att för en utomstående att egentligen förstå hur marknaden fungerar. Att forskare får tillgång till data och kan studera hur elbörsen fungerar är avgörande för att man ska kunna försäkra sig om att elmarknaden fungerar.
3. Det är svårt att analysera de data som faktiskt finns. Det finns mycket data, men tillgången är begränsad, det finns fel och brister.

Till det som borde offentliggöras hör budkurvorna med viss fördröjning, samt tillgänglig produktion och överföringar i realtid.

Själv tycker jag att man kan jämföra med Stockholmsbörsen. Där är budkurvorna offentliga och tillgängliga i realtid för en mindre avgift. Anonymiteten garanteras genom att större aktörer använder sig av flera mäklarhus och därför kan man inte veta vilken aktör som ligger bakom vilket bud.

Nordreg vill också göra det lättare för förbrukarna att dra ner på konsumtionen i högpristider. Men det är inte lika lätt att göra i praktiken. Att få industrin att dra ner på produktion är tekniskt sett en lätt uppgift, men i praktiken är industrin ovillig att dra ner. Och vem kan klandra dem? Det är dyrt och man kanske går back, men alternativet att stänga ner produktionen är ännu sämre.
Att få hushållen att ändra sin förbrukning är tekniskt sett svårt. Nya mätare räcker inte, det är ändå inte säkert att hushållen kan och vill ändra sin förbrukning. Att tvångsreglera hushållens elavtal och elutnyttjande är ett alternativ när marknaden inte fungerar, men är det verkligen en framkomlig väg?
Den allvarliga bristen är att man inte kan förutsäga förbrukningen tillräckligt noggrant, och därmed riskerar att fatta fel beslut.

När man stänger ner en elöverföring mellan två länder eller elområden så påverkar det marknaden oerhört. Men den systemoperatör som stänger ner överföringen tar inga ekonomiska hänsyn till elkunder eller producenter. Tvärtom så kan en systemoperatör tjäna pengar på flaskhalsar i systemet och då finns det inga incitament för att minska flaskhalsarna.

När elbristen är ett faktum och reservkraften startas upp så bjuds den in på elmarknaden till det högsta priset som finns just då. Anledningen är att man vill inte störa marknadens budgivning, men öppnar ändå för manipulation när en liten volym på hög nivå förändrar prissättningen för hela marknaden.
För elkundernas bästa vore det bättre att istället betala en fast avgift för att ha tillgänglig reservkraft och i bristsituationer endast betala marginalkostnaden, vilket skulle sänka prisnivån till en bråkdel av det tak på 18 kronor/kWh ( som man nådde i Danmark i december 2010 ).

Sist men inte minst så kan det vara dags att överväga en annan konstruktion för elmarknaden. Dagens elmarknad skapar höga priser, som i sin tur skapar incitament för att bygga ut produktion. Men för en producent kan det istället vara lönsammare att hålla tillbaka produktion i en bristsituation.
En alternativ modell för prissättningen kan vara att priset sätts som en funktion av hur budkurvan ser ut. Det skulle ge lägre priser och mindre risk för pristoppar.

Så hur reagerar då vår myndighet Energimarknads inspektionen på denna rapport?
Jo, man tar endast fasta på den del som handlar om elkundernas flexibilitet.
Inget om att göra data om produktion och budkurvor offentliga. Ett insynsråd är det enda man har att komma med. Då är hemlighetsmakeriet säkrat, samtidigt som man kan låtsas öppenhet.
Det vore bra om Energimarknadsinspektionen någon gång kunde ställa sig på elkundernas sida. För omväxlings skull.

Andra bloggar om: Elprischock, energimarknadsinspektionen, nordpool

Förtroendet för Energimarknadsinspektionen är på bottennivå. Det är till stor del självförvållat. Genom att gå ut och oreserverat hylla en elmarknad som inte fungerar, blunda för övervinster hos elnätbolag, och som enda myndighet anse att samägande av kärnkraft är en bra idé har man distanserat sig en bra bit ifrån människors verklighet.

Senast var det Fastighetsägarna som i en debattartikel
konstaterade att ”Energimarknadsinspektionen agerar som i Kejsarens nya kläder, det är enklare att luras än att ifrågasätta. ”

Energimarknadsinspektionens recept på att folk inte tror på elmarknaden är att försöka upplysa oss om hur marknaden fungerar, som om vi inte redan visste det, och en rejäl dos kosmetika i form av insynsråd och ledamöter i såväl elbörsen som hos kärnkraftföretagen.

Nu har man insett att förtroendet för den egna verksamheten också brister, och därför bjuder Energimarknadsinspektionen in de värsta kritikerna till ett insynsråd så att de ska förstå hur Energimarknadsinspektionen fungerar.
Det kanske vore bättre att ställa sig på kundernas sida istället.

Andra bloggar om: energimarknadsinspektionen, förtroende

Papperstillverkarna Rottneros och Holmen samt smältverket Vargön Alloys har nu fått stänga ner på grund av höga elpriser.
På nysvenska heter det ”flexibilitet på efterfrågesidan” och är elbranschens våta drömmen om hur vi ska slippa elbrist.
Att elen är efterfrågad gör att den blir dyr, kan vi bara vänja oss av med den så slipper vi höga elpriser.
Så resonerar bland annat gd Yvonne Fredriksson på Eenergimarknadsinspektionen, som i ett svep skuldbelägger oss vanliga elförbrukare för att vi vågar använda el även när tillgången är knapp. Kunde vi bara lära oss att inte värma upp våra hus, släcka på jobbet och stänga våra industrier under hela vintern så skulle elen bli så billig, så billig.

Det är naturligtvis trams. Vi har elproduktion för att den ska användas och tillgången på el är en viktig infrastruktur för att vi ska överleva i detta nordliga ködhål.
Alldeles för viktig att överlämna åt klantiga underhållstekniker på kärnkraftverken eller åt den som vill stänga ner Sverige för att spara el.

För övrigt noterar jag att Norge nu startar en snabbutredning om landets förmåga att försörja sig på el.
Det borde vi göra här också, istället för att skuldbelägga industri och vanligt folk.

Andra bloggar om: elbrist, Elprischock, energimarknadsinspektionen, holmen, rottneros, Vargön

Nu är förtroendet för elmarknaden och elbörsen lågt. Vanligt folk tror inte längre på att systemet med ett oligopol av producenter, en lättmanipulerad elbörs och myndigheter som tycker att marknaden fungerar bäst med elpriser på 15 kr/kwh klarar av att leverera den nödvändiga varan el på ett säkert sätt och till rimliga priser.
Myndigheterna reagerar med kritik och övervakning, men det cementerar bara bilden av en oansvarig elbransch. Lite samhällsansvar i branschen skulle inte skada.

Vad gör då svenska myndigheter för att stärka säkerhet och trovärdigheten?
Man vill tillsätta en kommitté, i det här fallet ett råd som ska övervaka budgivningen på elbörsen, och sammanfatta läget i rapporter i efterhand.
Man har fått erbjudande från kärnkraftsbolagen om en uppförandekod och att en representant för energimarknadsinspektionen ska få sitta med i kärnkraftsstyrelserna och titta på.
Vid sidan om detta gör energiminister Maud Olofsson regelbundna uppläxningar av kärnkraftföretagen för att de inte har verken igång på den kalla årstiden när de som bäst behövs.

Dessa insatser bekräftar bilden av en oansvarig elbransch och maktlösa politiker och myndigheter.
Därför var det befriande att lyssna till Magnus von Bonsdorff, som varit vd för den finska kärnkraftproducenten TVO, tala om att målet för den finska kärnkraften är att leverera utan avbrott och till låga priser.
Finsk kärnkraft har aldrig haft ett längre driftavbrott än 26 dagar, ens vid mycket omfattande ombyggnader. Det är dessutom förbjudet i Finland att göra större planerade avställningar under vintern. Där talar vi samhällsansvar, en vara som saknas i den svenska kraftindustrin, och som inga publikfriande utspel från myndigheter eller politiker hittills har lyckats trolla fram.

Andra bloggar om: energimarknadsinspektionen, kärnkraft, Maud Olofsson, samhällsansvar

Elnätavgifterna höjs kraftig, som jag tidigare berättat om.
Nu har Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen också på sin sida räknat på höjningarna och kommit fram till 8,5 procent i år och 7,2 procent förra året.

Myndigheten som ska övervaka detta, Elmarknadsinspektionen, ligger som vanligt och sover. Man hävdar mot bättre vetande att elnätföretagen går med förlust, men sanningen är att elnätföretagen levererar enorma vinster till sina ägare via koncernbidrag.

Elprisguiden kommenterar på Ekonominyheterna:

Andra bloggar om: elnät, elpris, energimarknadsinspektionen

Tre meter kabel för att ansluta en kolonistuga i Malmö till elnätet kostar 66 875 kronor. Det är resultatet av nya modeller för beräkning av nätanslutning.
Förr var priset 16 000 kronor för en liknande stuga.

Den nya modellen har tagits fram av Energimarknadsinspektionen som inte har gjort sig kända för att ta till vara kundernas intressen. I detta fallet är det en schablon för anslutning upp till 600 meter till kabelskåp och mellan 16 och 25 ampere.
Men på koloniområdet i fråga finns kabel draget fram till kabelskåp i gångarna mellan stugorna.
Den nya schablonbaserade prissättningen trädde i kraft vid halvårsskiftet i somras.

Andra bloggar om: elnät, energimarknadsinspektionen

Bristen på kärnkraft i vintras reser en fråga som måste besvaras.
Har elproducenterna genom sitt samägande i kärnkraften möjlighet att påverka marknaden negativt?
Vad gör samhället genom sina myndigheter för att garantera tillgång på el?

SvD tar upp den första frågan i en utmärkt artikel av Carolina Neurath söndagen den 11/4.

Frågan om marknadsmakt går tillbaka till den regering som fattade beslut om att lägga ner två kärnkraftverk i Barsebäck och som för att hålla E.on (då Sydkraft) skadeslöst beslöt att skapa ett samägande i de kärnkraftverk som fanns kvar.
En sista rest av linje 2 i kärnkraftsomröstningen, där socialdemokrater och folkpartister lovade bland annat ” Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.”

I utredning efter utredning har korsägandet i den svenska kärnkraften utmålats som ett hinder för en väl fungerande elmarknad. Den nuvarande regeringen har tagit initiativ till att försöka bryta upp korsägandet, men det är inte så enkelt. Ägarna vill helt enkelt inte, och det går att förstå ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Här har man fått tillgång till ägande i kärnkraft av staten och så kommer staten och vill ändra på allt. Det finns heller inga tvångsmedel att tillgå, förutom att tvinga Vattenfall till en bytesaffär, men då måste man ha med sig både Fortum och E.on på vagnen.

Jämför det med situationen i England inför avregleringen av elmarknaden, då delades elproduktionen upp i regionala bolag just för att undvika koncentration och marknadsmakt.

Den andra frågan om samhällets ansvar för tillgången på el tas inte upp i artikeln.
Den som kommer ihåg Linje 2 löften vet också att det stod i det finstilta: ”Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft.”
Det har helt glömts bort, även om man tolkar det liberalt som att samhället endast ska ha en övervakande funktion.
Energimarknadsinspektionen, som jag brukar klaga på, har ingen sådant ansvar och vill heller inte ta det. Man nöjer sig med att publicera statistik i efterhand.
Svenska Kraftnät lyckas också smita undan ansvar. Man har i och för sig en produktionsreserv att kasta in när det kniper riktigt ordentligt, men innan dess sitter man med armarna i kors. Att till exempel göra prognoser på krafttillgången inför vintern när man vet att kärnkraftverken kommer att stå still är tydligen för mycket begärt. Istället sitter generaldirektören Mikael Odenberg och hånar hånar Sveriges elkunder i direktsändning genom att säga att ”man kan inte planera för kylan”.
Andra länder klarar utmärkt att planera sin elkrafttillgång. I Norge publicerar Norges vassdrags- og energidirektorat veckovis en uppdaterad rapport om kraftsituationen.
Varför gör man inte det i Sverige? Jag antar att det är den enkla förklaringen som gäller, politikerna vill inte ha sådana rapporter, de vill inte veta hur illa det ser ut.

Andra bloggar om: Carolina Neurath, Elmarknad, energimarknadsinspektionen, kärnkraft, svenska kraftnät

Så har Energimarknadsinspektionen kommit med en ytterligare rapport om hur nätpriserna höjs i Sverige.

Det är ingen vacker läsning och bekräftar bara den bild av kraftiga höjningar som jag fått efter att ha studerat elnätpriset. Trots ett ambitiöst arbete är dock EI:s studie behäftad med grava metodfel som gör den delvis oanvändbar för den som verkligen vill veta hur det förhåller sig med elnätpriserna i Sverige.

För det första så har man helt missat de bolag som höjer efter första januari 2010. Däribland finns till exempel Vattenfall som höjde sina nätpriser i förra veckan.
För det andra så blandar man friskt mellan tidstariffer och vanliga enkeltariffer som den övervägande majoriteten av hushållskunderna har. Även här är det Vattenfall som drar det längsta strået, EI har i åratal endast räknat med tidstarifferna och missar helt prisutvecklingen för majoriteten av Vattenfalls kunder.

För övrigt är det beklämmande att se hur man försöker bortförklara de kraftiga höjningar av nätpriserna som nu sker. Hur ska man ta sin kommande granskning på allvar om man redan nu konstaterar att ”Kunderna får räkna med höjda avgifter”?

Att elnätföretagen höjer på alla nivåer, Svenska Kraftnät, regionnät (främst Vattenfall och Eon) och lokalnät är en sanning som Energimarknadsinspektionen också försökt bortse från.
Varför har man struntat i att kontrollera regionnätföretagens avgifter sedan 1996?

Och som om allt detta inte räckte blir det snart ännu dyrare med elnät.

Min granskning av elnätavgifterna slutar inte här. En betydande del av elnätkundernas pengar rinner ut ur bolagen i form av koncernbidrag som i sin tur subventionerar olönsam kommunal verksamhet, eller finansierar storbolagens uppköp utomlands. Redovisning kommer snart här på denna blogg.

En enklare lösning på problemet är att reglera elnäten på samma sätt som man gör med vatten och avlopp. Enligt va-lagen får en kommuns vatten – och avloppsverksamhet inte gå med vinst. Ändå får vi vatten varje dag, till ett rimligt pris. Tänk så enkelt det kan vara.

Andra bloggar om: elnät, energimarknadsinspektionen, Eon, Vattenfall