Elnätbolagen visar sitt rätta ansikte
I veckan var jag inbjuden att lyssna till ett seminarium om elnätavgifter som ett antal småländska riksdagsledamöter arrangerade.
Med var också Per-Olof Lindholm, vd för Eon elnät, och hans uttalanden var det som riktigt skrämde mig. Inte för att han försvarar sin höjningar av elnätavgifterna, utan för hans syn på kunder.
Han kom under hård kritik från Eric Anderzon från Elupproret i Gislaved, som sett hur avgifterna höjts och höjts genom åren utan någon vettig orsak.
Och det var just på slutet som mothugget kom.
Eric Anderzons företag gick ju så bra ändå, och höjningarna av elnätsavgifterna var ändå så små att det inte var något problem, menade Eons Per-Olof Lindholm.
Resonemanget går så här: Du tjänar pengar, alltså är det mina pengar eftersom du är beroende av ett monopol som jag driver. Alltså kan jag höja mina taxor eftersom det ändå kostar så lite och du har inget alternativ. Eller enklare uttryckt: dina pengar är mina pengar.
Visst, Eric Anderzons företag kanske inte går omkull imorgon på grund av högre elnätavgifter. Men ger det verkligen Eon rätt att sticka ner handen och ta vad man önskar i Eric Anderzons plånbok?
Att sedan Energimarknadsinspektionen backar upp detta synsätt genom att inte ifrågasätta elnätbolagens rättighet att höja avgifterna gör att detta röveri får ett statligt beskydd.
Eller som Yvonne Fredriksson, gd för Energimarknadsinspektionen, uttryckte det, om inte elnätbolagen tillåts tjäna pengar, så blir det oseriösa investerare som går in istället och missköter underhåll.
Men när de oseriösa avgiftshöjarna redan är här, tjänar grovt på att missköta underhåll i åratal tills stormarna kommer och blåser ner de ledningar som fortfarande hänger upp och redan så kanske det vore bättre med en annan ägare som inte fick statligt stöd att tjäna så mycket?


