Elkaoset är bara statens fel
Marie Demker, professor i statskunskap, har skrivit en mycket intressant artikel på SvD Brännpunkt, om hur en avreglering gör att staten ger bort sitt ansvar och att aktörerna genom att fatta beslut som är bra för dem sammantaget skapar ett kollektivt kaos.
Hennes exempel är egentligen järnvägen, en till av de avreglerade marknaderna som upphört att fungera. Men man kan lika gärna läsa det som elmarknaden, en till marknad som brakat ihop i vinter.
Här kommer ett långt citat. Byt ut järnväg mot elnät, SJ mot Vattenfall:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tagkaoset-ar-bara-statens-fel_4355207.svd
Marie Demkers text i kursivt, mina kommentar i vanlig text
Den avreglering, bolagisering och privatisering av det statliga ansvaret inom transport- och kommunikationsområdet som påbörjades på 80-talet har idag löpt linan ut. Idag kan vi se effekterna av att underhåll, investeringar och nytänkande inte genomförts på ett sammanhållet sätt. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som myndigheter och affärsdrivande verk fattar.När elproducenterna var för sig fattar ett affärsmässigt beslut att reparera flera kärnkraftverk samtidigt är hela elförsörjningen i Norden satt på spel.
Att skälla på SJ, Banverket eller någon annan av de aktörer som rör sig på denna så kallade marknad är därför meningslöst. De handlar alla i enlighet med den rationella ekonomiska modell som de tilldelats, och det gör så gott de kan. Ansvaret är statens. Vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har gjort på vad dem ankommer.Ansvaret för att ha skapat denna röra är statens, flera regeringar i rad har bidragit genom att låta bli att försöka förbättra situationen.
Sverige är just nu det land i världen som är mest ”uppkopplat”, alltså har störst tillgång till datorer och internet. Vi är också ett av de länder i världen där autonomi, innovation och liberala idéer har starkast företräde bland medborgarna. Vårt land har långa avstånd och många pendlare. SJ har ökat resandet med 50 procent på tio år, men några större nya spårbeslut sedan 90-talet har vi inte sett. Istället läggs alltfler infrastrukturbeslut ut på lokala beslutsfattare och förutsätts avgiftsfinansieras.Elberoende ökar, både privat och i alla verksamheter. Inga större nya kraftverksbyggen har beslutats, besluten om elens infrastruktur läggs ut på privata aktörer som förväntas finansiera detta själva.
Sveriges välstånd hänger på statens ansvar för en nationell infrastruktur. Konkurrensmodellerna bortser från det faktum att långsiktig kommunikationsplanering sker under extrem risk och osäkerhet. Få beslut är så långsiktiga som järnvägsinvesteringar. En stat som abdikerar från sin roll som garant för nationell välståndutveckling kommer snabbt att tappa sin legitimitet även i andra avseenden.Få beslut är så långsikta som elproduktion. När staten abdikerar från sin roll som garant för infrastruktur för elproduktion tapapr man legitimitet för välståndsutvecklingen och även i andra avseenden.
Statens legitimitet är att lägga grunden för långsiktiga beslut som ingen enskild marknadsaktör har kraft att fatta. Idag har staten istället gått in i rollen som medlare mellan olika intressen. Den populäraste mekanismen för att lösa intressekonflikterna är att skapa en artificiell marknad, som öppnandet av det svenska järnvägsnätet för fler operatörer.Istället för att lösa intressekonflikterna mellan elproducenter, elöverföring och elkonsumenter så skapar man en artificiell marknad, elbörsen.
Istället för att fatta beslut som sätter ramarna – till exempel om utbyggnad av stambanorna – överlämnar staten problemen till marknaden. Den senaste järnvägsutredningen som kom 2008 hade direktiven att skapa ökad konkurrens. Frågan om vad som ger bäst kvalitet var inte ens tillåten att ställa för utredaren. Jag vill se en parlamentarisk utredning med direktiven att komma fram till en plan som har acceptans på båda sidor blockgränsen och som innebär ett samlat statligt ansvar för de nationella tillgångar som svensk järnväg, elnät, bredband och vägnät är.Istället för att fatta beslut om vilken nivå på elförsörjningen vi behöver så överlämnar staten problemen till marknaden. Frågan om elpriser vill inte staten befatta sig med.
