Handen på hjärtat, när läste du av din elmätare senast? Förstod du innebörden av alla siffror? Tänkte väl det, det är inte lätt att vara en levande räknemaskin.
Fram till nu har elmätaren varit helt och hållet på elbolagens villkor. Den har funnits där för elbolagets skull, för att ta betalt. Inte för att du ska kunna ha koll på din förbrukning. Hur skulle det gå till? Läsa av elmätaren, släcka en lampa, läsa av elmätaren igen och se hur mycket du sparat?
Det finns elmätare som fungerar på dina villkor. Elbolaget Yellostrom har demonstrerat hur man kan visa sin elförbrukning i realtid, direkt på en display på väggen. Andra har försökt med självlysande elsladdar som blir ilsket röda när strömmen flödar.
En intressant produkt är en tillsats till den vanliga elmätaren, som fångar upp pulserna från den blinkande lampan och med ett litet program räknar ut din förbrukning i datorn, minut för minut. Varje lampa, diskmaskin, kokplatta och värmeelement gör avtryck direkt i statistiken när de slås på och av. En stor mätare på skärmen visar exakt förbrukning, tillsammans med kurvor på längden och tvären om man vill deljstudera sitt elslöseri
Lahcene Merzoug, som är en av personerna bakom elmätaren Uninel, berättar att han förhandlar med elnätbolagen om att de ska montera den som ett tillägg till de nya elmätarna. Det vore bra, att bara läsa av månads- eller dygnsförbrukningen på webben räcker inte för den som vill göra en seriös elsparinsats. En nackdel är att man bör ha elmätaren inomhus eller åtminstone tillgänglig, vilket gör den mest praktisk för husägare.
Tillsammans med den lilla elmätaren för vägguttag så är Uninel en produkt som jag vill rekommendera för att ta kontroll över sin elförbrukning.
Det kom ett brev som jag gärna vidarebefordrar. Visserligen står vindkraftverken upp till rotornaven i subventioner, men ska man subventionera så ska man och inte ta tillbaka med andra handen. Eller är det storbolagen som sprungit på departementet för att rädda sitt producentmonopol inom elkraften:
Upprop till Maud Olofsson: Rädda den andelsägda vindkraften!
Näringsminister Maud Olofsson bör snarast agera för att rädda den andelsägda vindkraften som hotas av en ny skatt.
Svensk Vindkraftförening, Svensk Vindenergi, Energimyndigheten, Naturskyddsföreningen och ett antal större energibolag har konstaterat att vindkraftkooperativen är mycket viktiga för vindkraftsutbyggnaden.
Skriv under vårt upprop för att rädda den andelsägda vindkraften på www.vindandelar.nu
Bakom uppropet står:
Dala Vindkraft Ekonomisk Förening
Vindkraft Gässlingen Ekonomisk Förening
Kalmarsund Vind Ekonomisk Förening
Kvarkenvinden 1 Ekonomisk Förening
Kyrkvinden Ekonomisk Förening
Ljusterö Vind Ekonomisk Förening
O2 El Ekonomisk Förening
Slätten Vind Ekonomisk Förening
Storuman Vind Ekonomisk Förening
Sveriges Vindkraftkooperativ Ekonomisk Förening, SVEF
Vallerstad Vind Ekonomisk Förening
Med vänlig hälsning
Uppropet för den andelsägda vindkraften
När strömmen försvinner är det ingen som bryr sig. Ja, förutom den strömlöse själv, som får mjölka kor, pumpa vatten, hugga ved och andra gammaldags sysslor. På senare tid kan man lägga till sånt som att gå i trapporna istället för att ta hissen, eller att gå till jobbet när tunnelbana strejkar. Strömavbrotten är numer vardagsmat även för stockholmare, och kanske finns det nu en möjlighet att de kommer upp på den politiska dagordningen.
När bloggförfattaren var ung ansågs strömavbrott vara en naturlighet, och några årtionden senare är det lika illa. Att el är en livsnödvändighet istället för en lyxvara har inte gått upp för beslutsfattarna, som först för ett par år sedan lyckades reglera ersättning för utebliven leverans.
Men tillsynen över ledningar och apparater är fortfarande helt upp till elbolagen. Och när de sparat i ett drygt decennium så kan vi se resultatet i form av brinnande kablar och ställverk, där många borde bytts ut för länge sedan.
När Kista var utan el i tre dagar berodde det på att en driftig ingenjör lagt reservkablarna bredvid varandra i samma tunnel, och utan alternativ matning. När brandlarmet var avstängt så fick kabeln brinna ostört i fred. När ledningen reparerades i hast så beslöt elbolagets huvudkontoret i ett land långt borta att det inte var lönt att dra nya matning från ett annat håll, till en kostnad av en bråkdel av de bonusar som delades ut till bolagets ledning. Det krävdes att samma kabel skulle brinna av en gång till innan man kunde trygga elförsörjningen.
Samma brister finns i elförsörjningen till Stockholms innerstad, en brand på fel ställe skulle sätta huvudstadens centrum strömlöst i veckor. Det kan gå lika illa som i Auckland, Nya Zeeland, där ett fallfärdigt elnät fullständigt klappade ihop och lämnade staden utan el i tre veckor,.
Var finns då de myndigheter som vakar över medborgarnas rätt till trygghet även i elförsörjningen? Rätt svar är ingenstans. Ingen myndighet kan gå in och kräva av elbolagen att de håller lampan lysande, utan det är helt upp till elbolagen att spara så mycket det går och rycka på axlarna när strömmen går ner.
Statliga Svenska Kraftnät har bara ansvar för sina egna ledningar, och deras ålderstigna och utslitna utrustning stod för ett av de mer spektakulära avbrotten på senare år när hela Sydsverige och Danmark blev strömlöst. Elsäkerhetsverket ansvarar för att elutrustningar är säkra, inte för att det finns någon el att koppla dem till. Energimarknadsinspektionen och energimyndigheten skulle kunna ha ansvar, men behöver inte eller vill inte ta något. Det är som vanligt i Sverige, Ansvar stas bäst genom att sitta kvar och låta allt rulla på som förut.